Stor guide: Så kopplar du datorn till din tv – med sladd eller trådlöst
Du som tittar på både serier och filmer på bärbara datorn känner säkert att skärmen blir lite för liten ibland. Tur då att vi enkelt kan koppla den till vår tv.
Av Anders Engström och Mattias Inghe
PC för Alla
Har du kommit på dig själv med att ägna mer och mer av din tv-tid framför datorn? Kanske har du sett TV4:s Så mycket bättre några dagar efter det sänts, eller spanat in hur det gick i senaste På spåret på SVT Play? Du kanske har använt en filmtjänst på nätet som låter dig hyra tusentals filmer hur lätt som helst. Eller spelat upp den där egeninspelade semesterfilmen.
Tillhör du den här skaran har du nog provat att koppla ihop datorn med tv:n så att fler än du kan få ta del av det som visas. Har du redan lyckats och är nöjd kan du sluta läsa här. Har du däremot misslyckats, eller aldrig kommit till skott för att det verkar krångligt? Då har du hittat rätt. Vi visar hur lätt det är att blåsa upp den lilla datorbilden på den stora fina tv:n.
Innan vi börjar är en grundlektion i videoöverföring på sin plats. Det vi överför från datorn till tv:n är information om vad som ska visas på tv:n (kallad video) och information om vad som ska spelas i tv:ns högtalare (ljudet). I vissa fall, som du märker nedan, måste du ha två kablar. En som skickar över bildsignalen och en som skickar över ljudet.
Det finns en mängd olika kontakter att välja mellan och olika överföringssätt är olika bra. Som tur är så är det här mycket enklare i dag än vad det var för några år sedan innan moderna lcd-skärmar och plasma dök upp. Är din tv och dator inte urgamla så hanterar de förmodligen den digitala standarden hdmi på något sätt, och då får du bra bild nästan utan att anstränga dig. De ger också digitalt ljud med stöd för surround.d också få stöd för moderniteter som surround (ljud i flera kanaler).
Sedan finns det också numera andra smarta sätt att föra över ljud och bild från datorn till en tv, utan att behöva dra en enda sladd. Det kräver att din dator har rätt teknik under skalet och rätt program, samt att tv:n är en modern smart-tv uppkopplad till nätverket, eller att du köper speciella adaptrar för det.
En platt-tv fungerar bra som datorskärm. Det gäller framför allt lcd-tv-apparaterna, som i grunden är datorskärmar men med större mått och inbyggd tv-mottagare.
Idag har de flesta tv-apparater lika bra eller till och med bättre upplösning än datorskärmen på skrivbordet eller i notebooken. Det finns tre typer av platta tv-skärmar, plasma, lcd (Ibland kallas de också led men det är egentligen fel, led är namnet på en typ av belysningsteknik för lcd-tv) och oled. Allra vanligast är lcd. Plasma är på väg att försvinna, och oled är än så länge förhållandevis dyrt. Det är ingen skillnad på hur du kopplar dessa till en dator, det beror bara på vilka anslutningar teven har.
De flesta tv som säljs numera har antingen upplösningen 1080p (1920×1080 bildpunkter), eller 2160p (3840×2160 bildpunkter). 1080p är det som kallad ”full hd” medan 2160p är det som kallas 4k eller ”ultra hd”. I datorer är det vanligast med 1080p, men det finns fortfarande många bärbara datorer med lägre upplösning. När du kopplar in din tv till datorn är det därför viktigt att du kontrollerar vilken upplösning den har, det ska stå i manualen, så att du kan ställa in det i datorn. Det är inte säkert att det är samma som din datorskärm.
Använder du platt-tv kan du välja mellan flera olika kontaktalternativ.
Här är de två vanligaste:
Bästa val: hdmi
Hdmi (high definition multimedia interface), har blivit ny standard för att föra över både bild och ljud digitalt mellan exempelvis blu-ray-spelare och tv. Hdmi ger fantastisk bildkvalitet men är också ett måste om du vill spela upp en blu-ray-film från din dator till tv:n. Blu-ray använder sig nämligen av kopieringsskyddet hdcp som finns inbyggt i hdmi-standarden.
Blu-ray-spelaren skickar en signal till tv:n via hdmi-kabeln, får ett svar tillbaka och låter bild och ljud föras vidare i kabeln.
Hdmi har lanserats i flera versioner. De absolut vanligaste är hdmi 1.3 och ganska nya hdmi 1.4. Den senare krävs exempelvis om du ska föra över 3d-film till tv:n.
Pålitliga vga
Vga-kontakten, ofta markerad som ”pc” är nästan standard på en platt-tv. Den motsvaras också ofta av en vga-kontakt på datorn. Den överför bilden analogt med separat kanal för rött, blått och grönt. Vga klarar hd-upplösning, men inte ljud. Och vill du köra 4k, då behöver du definitvt välja digitalt. I teorin ger vga lite sämre bildkvalitet eftersom att signalerna måste omvandlas till analogt för att skickas genom sladden, för att sedan bli digitala igen. Men i praktiken är det sällan det märks så mycket så om du av någon anledning måste använda vga behöver du förmodligen inte oroa dig. Hdmi är dock alltid att föredra om det finns.
När det gäller ljudet kompletteras ofta de analoga ljudingångarna på en platt-tv med digitala ljudingångar. Läs mer på nästa sida.
Ovanliga komponent
En standard som fortfarande kan hittas på tv-apparater är komponentvideo. Där överförs bilden i tre olika kablar. Vissa lite äldre grafikkort kan komma med adaptrar för denna standard, men det är osannolikt att du alls behöver tänka på denna kontakt eftersom att den inte är vanlig på utrustning i Sverige.
Även om den finns så är några av ovan nämnda kontakter att föredra eftersom det är enklare att hitta sladdar. Komponent hanterar dock hyfsat höga upplösningar och är ungefär lika bra som vga, så ifall du har akut kontaktbrist på tv:n kan detta vara sista utvägen för högupplöst material. Har du en crt-tv kan detta dock vara något att titta närmare på, så läs mer på sista sidan i denna artikel.
Använder du inte hdmi måste du koppla ljudet separat.
På gamla tv-apparater är alternativet nästan alltid en röd och en vit (eller svart) rca-kontakt där röd för ljudet till den högra högtalaren och vit/svart för ljudet till den vänstra. Det analoga ljudet kan också ta sig in i tv:n via en 3,5 mm-hörlurskontakt (minitele).
Nyare tv-apparater erbjuder också digitalt ljud enligt den så kallade spdif-standarden. Ljudkvaliteten är lite bättre, men framför allt ger de digitala kablarna möjlighet att skicka ljud med flera kanaler i samma kabel. Det är inte så relevant när du kopplar in datorn till tv:n, utan mer intressant när du kopplar in ljudet i en receiver kopplad till ett surroundsystem med flera högtalare.
En viktig brasklapp: Om du exempelvis kopplar in din dator med vga-kabel och ljudet i tv:ns digitala ljudingång, är det inte helt säkert att både ljud och bild visas samtidigt.
Ibland måste det här ställas in i tv:ns menyer och i vissa fall fungerar bara ljudingången med just den ingång som sitter bredvid vga-kontakten.
Steg 2: Koppla ihop datorn och tv:n med rätt sladd
Nu har vi grundligt gått igenom de olika kontakterna på din tv-apparat. För att nu koppla ihop tv:n måste du skaffa en sladd (eller två) som passar ihop med datorn.
Gå igenom vår lista här. Välj första möjliga alternativ. Ju tidigare du matchar rätt desto bättre kvalitet. Datorkontakt nämns först.
Hdmi + hdmi
Drömscenariot är att din dator är så pass ny och din tv så pass platt att båda utrustats med hdmi. Då får du bra bild och bra ljud genom en kabel. Det finns olika storlekar på hdmi-kontakten, normalstor, mini och mikro (som sitter i många surfplattor och i en del smart-telefoner). I teven är det dock alltid standardstorlek. Se till att du har en kabel med rätt storlek på kontakt i vardera ände.
En brasklapp dock: Märkligt nog finns det hdmi-kontakter på en del bärbara datorer där datortillverkarna fuskat och plockat bort ljudöverföringen. I dessa fall måste du komplettera med en ljudkabel.
Har du en av mycket få tv-apparater som har Displayport-ingång, och även har det i datorn, så kan du välja det istället för hdmi. Det är en konkurrerande standard som också för över ljud och bild digitalt och klarar höga upplösningar. Det finns även olika storlekar på Displayport-kontakter.
Displayport + hdmi Displayport är idag standard på Apple-datorer, och i de senaste modellerna finns funktionen inbyggd i den så kallade Thunderbolt-porten (se bilden). Displayport blir också allt vanligare även på bärbara pc. En fördel är att den liksom hdmi har inbyggt ljud. Displayort är som sagt extremt ovaligt i tv:n, men teknikerna är kompatibla och det går att ansluta till en hdmi från en Displayport. Alltså krävs bara en kabel med displayport i ena änden och hdmi i andra, eller en adapter.
Displayport är egentligen varken bättre eller sämre än hdmi för tv-bruk (om du inte har en 4k-tv och vill visa bilden med 60 bildrutor per sekund) så även om du har det på din tv finns det ingen direkt fördel med att välja den ingången.
Tyvärr uppfyller inte alla portar standarden och hos Apple-datorer är det först i och med 2010 års Macbook Pro-modell som ljudet följer med. Har du en äldre Mac-dator måste du tyvärr köra ljudet separat.
Dvi + hdmi +ljudkabel
Dvi (digital visual interface) är en ganska förvirrande skärmkontakt som trots namnet faktiskt finns i en analog version. Den vanliga är dock digitala dvi-digital-single link som lätt kan kopplas ihop med en hdmi-kontakt med hjälp av en adapter. De har exakt samma videosognal och det finns kablar med dvi i ena änden och hdmi i andra.
En stor nackdel är dock att ljudet måste hanteras separat.
Vga + vga + ljudkabel
Det bästa analoga alternativet är att dra en hederlig vga-kabel mellan din dator och din platt-tv (finns även vga på en del crt). Måste kompletteras med ljudkabel. Som nämnts tidigare är detta det sämsta alternativet, du bör bara välja vga om du måste för att till exempel alla hdmi-kontakter är upptagna av apparater som inte hanterar något annat.
Om du inte hittar en vga-utgång på datorn är det mycket möjligt att du kan få ut en vga-signal ur dvi-porten med rätt adapter eller kabel. För det krävs att det är en kontakt av typen dvi-i som har både analoga och digitala signaler samtidigt.
Steg 3: Så här ställer du in datorn och tv:n
Äntligen har vi trasslat oss igenom sladdhärvan! Dags att få över bilden. I våra instruktioner nedan utgår vi från en bärbar dator med Windows 7, men inställningarna är snarlika i Windows 10, Windows 8, Windows Vista och Windows XP. Och principerna är desamma i Mac OS X om du skulle ha en exempelvis en Mac mini i vardagsrummet.
1. Stäng av tv och dator och koppla in de rätta sladdarna enligt någon av kombinationerna ovan. Det är utgångarna på datorn och ingångarna på tv:n som ska användas.
2. Slå på datorn och tv:n. Se till att tv:n är inställd på rätt av-kanal. Ofta kan du växla mellan olika ingångar. Har du exempelvis kopplat in datorn i tv:ns andra hdmi-port kan den heta Hdmi 2 när du växlar kanal. Vissa apparater kallar den Ext 2. Läs i tv:ns handbok om det är helt obegripligt.
3. Börja med att ställa in datorn. Enklast högerklickar du på Skrivbordet och väljer Skärmupplösning, men du kan också ta omvägen via Kontrollpanelen och Ändra bildskärmsupplösning under Utseende och anpassning.
Du kan gå in i Kontrollpanelen för att ändra din bildskärm.
4. Är drivrutinen till ditt grafikkort uppdaterad och sladdarna på plats bör du som har en bärbar dator se två skärmar. De är numrerade 1 och 2. Klicka på Identifiera och du får veta vilken skärm du sitter framför just nu. Använder du tv:n som enda skärm kan du hoppa vidare till punkt 6.
Du klickar på Identifiera för att se vilken skärm som är vilken.
5. Vill du att det ska visas samma saker på båda skärmar väljer du alternativet Spegla dessa bildskärmar. Vill du kunna se film i den ena skärmen och samtidigt jobba på den andra väljer du Utvidga dessa bildskärmar. Flytta över filmfönstret (exempelvis din webbläsare när du tittar på SVT Play) och dra upp det i helskärmsläge så det täcker hela skärmen.
6. Ser bilden inte helt bra ut kan det bero på upplösningen. Bäst mår tv:n om du kan ställa in exakt samma upplösning som tv:n, så att den slipper skala om signalen. En platt 1080p-tv trivs bäst i 1 920 x 1 080 och man kan tro att en 720p-tv trivs bäst i 1 280 x 720 men många apparater som märks med “hd-ready” har i själva verket en upplösning mittemellan, oftast 1366 x 768. För att ta reda på det kan du titta på specifikationerna för din tv på tillverkarens hemsida eller i manualen. Klicka på skärm nummer 2 och ändra sedan upplösningsreglaget till önskad upplösning. Klicka därefter på Verkställ. Nu bör bilden visas som den ska.
Ändra på upplösningen om bilden i din tv inte ser bra ut.
7. Klickar du på Avancerade inställningar kommer du till grafikkortets inställningar. Här kan du exempelvis ställa in bilduppdateringsfrekvens, flytta och skala om bilden med mera. Exakt vad du kan göra beror på grafikkortet och grafikkortstillverkaren.
Du kan behöva ändra uppdateringsfrekvens för att få en lugnare bild.
Steg 4: Dags att fixa ljudet
Nu har du fått ordning på bilden, och det är dags att ta itu med ljudet. Har du en lösning med separat ljudkabel stoppar du vanligtvis in den i datorns hörlursutgång. Ibland extraknäcker hörlursutgången som digital ljudutgång, andra gånger finns det även separata digitala utgångar. I nya datorer brukar datorn ha koll på när en kontakt stoppas i och frågar användaren vad den ska användas till. Om så inte är fallet får du göra egna inställningar. Samma sak gäller om du kopplat in en hdmi-kabel och upptäcker att tv-ljudet spelas upp i den bärbara datorn i stället för i tv:ns högtalare. Då gör du följande:
Gå till Kontrollpanelen. Klicka på Ljud. Klicka på Hantera ljudenheter. Du får nu fram en ruta med olika ljudenheter. Som du ser i rutan är det datorhögtalarna som är standard. Vill du ha ut ljudet ur hdmi-kabeln högerklickar du i det här fallet på ATI HDMI Output och väljer Använd som standardenhet. Detta är så klart på en dator med grafikkort från ATI, har du en annan tillverkares kort kommer motsvarande alternativ finnas där. Nu går allt ljud ut till tv:n. Samma sak kan du göra med hörlursutgången om inte ljudet spelas upp via den.
Funkar det fortfarande inte kanske du helt enkelt måste dra upp volymen på antingen tv eller dator, eller i mediespelaren du använder. Funkar det? Grattis nu är du klar!
Ljuv musik. Ändra ljudinställningar – så hör du vad tv-stjärnorna säger.
Sida 7: Skippa alla sladdar – trådlösa alternativ
Om du är villig att testa på lite ny teknik så behöver du faktiskt inte alls bry dig om kablar över huvud taget. Det finns flera smarta sätt att få datorn att skicka bild till en tv med trådlös teknik. Det du behöver för det är en router hemma med trådlöst nätverk (wifi), och en någorlunda modern tv. Antingen en så kallad smart-tv eller en vanlig platt-tv med en extra hdmi-ingång du inte använder. Och hade du tänkt koppla in hdmi-sladd från datorn, så har du ju definitvt det.
Apple TV och Chromecast
Det enklaste är kanske att koppla in en extern mediaspelare i en hdmi-port på din tv. De allra vanligaste är Google Chromecast och Apple TV. Med dem kan du få bild trådlöst både från datorer, telefoner och surfplattor. Apple TV är främst till för den som kör Mac eller Iphone/Ipad, och Chromecast funkar bäst för PC och Android-plattor och telefoner. Det som krävs för att det hela ska funka är att Apple TV eller Chromecast konfigureras så att de är anslutna till samma hemmanätverk som din dator.
Sedan kan du använda olika program eller mobila appar och skicka det som spelas upp till dosan vid teven istället för skärmen, till exempel en mediaspelare eller Netflix. Från datorer kan du också välja att spegla hela skrivbordet, då fungerar de i stort sätt precis som en extra inkopplad skärm.
Miraplay och widi
Många moderna smart-tv har stöd för något som heter Miracast, eller wireless display (WiDi). Det var till en början två konkurrerande standarder, men har numera gått samman och är kompatibla. Miracast är en standard för direkt överföring av bild och ljud från en dator till en skärm. Den använder sig av wifi-teknik, samma som i ditt trådlösa nätverk, men den kopplar upp sig direkt mellan datorn och tv:n, så du behöver inte logga in på hemnätverket. Tekniken finns i de flesta telefoner och surfplattor med Android 4.2 eller nyare, och i många nya bärbara datorer och plattor med Windows 8.1.
Har inte din tv stöd för Miracast så kan du fortfarande få det, genom att skaffa en extern mottagare och plugga in i en hdmi-ingång på tv:n.
Koppla in datorn till din äldre tjock-tv
Om du fortfarande har en gammal crt-tv märker du snart att den tyvärr inte är datorns bästa vän. Orsakerna är flera: den har lägre upplösning än datorerna, den visar inte riktigt hela bilden som förs över och den är utrustad med analoga video- och ljudingångar som ger sämre bild- och ljudkvalitet.
De kontakter du kan använda är, från bästa till sämsta val:
Bästa val: rgb Har du en riktigt lyxig tjock-tv är den utrustad med tre kontakter i rad färgade röd, grön och blå. Det är antingen en komponent-kontakt (där bilden överförs i tre komponenter som markeras ypbpr) eller rgb-kontakt (markeras rgb) där signalen för rött, blått och grönt skickas separat.
Komponentkontakter finns ibland på grafikkort till stationära, ibland på en separat adapter som du kan plugga in i en särskild port i grafikkortet.
Bra kvalitet med s-video S-video är en analog videokontakt som sänder ljusstyrka och färgstyrka separat. Kvaliteten är betydligt bättre än komposit (se nedan) och fram till för några år sedan var s-video mer eller mindre standard på såväl bärbara som stationära datorer. Numera är det inte alls självklart.
Smidiga scart är opålitlig Scart-kontakten är mer eller mindre standard på tjock-tv-apparater. Den användes bland annat till gamla tiders videobandspelare. Ibland finns det flera kontakter att välja på så att du kan koppla in flera apparater.
Fördelen med scart är att den skickar både bild och ljud i samma kabel, precis som för hdmi på en platt-tv.
Nackdelen är att olika scart-kontakter använder olika standarder. De sämsta använder kompositvideo, de näst bästa s-video och de bästa rgb. Det finns många adaptrar med en scart-kontakt i ena ändan och olika separata kontakter i andra ändan. Är du säker på att både datorn och tv:n och själva sladden kan hantera rgb är scart lika bra som den förstnämnda varianten.
Komposit är sämst Nästan alla tjock-tv-apparater har en extra videoingång av det här slaget. Den bakar ihop all videoinformation i en analog signal och ger en ganska blaskig bild. Ofta sitter de röd- och vitfärgade analoga ljudingångarna precis bredvid den här gula kontakten.
Inställningar på datorn
Om du har en crt-tv bör du göra en inställning lite annorlunda än vad vi skrev i stycket om hur du ställer in datorn. En crt-tv har inte i närheten samma upplösning som en modern platt-tv och du kommer få skarpare bild om du lyckas matcha den upplösningen. Kan du välja 720 x 576 pixlar är det bästa alternativet eftersom att det närmast matchar gamla analoga tv-signaler. Ibland kan det krävas att du går in i grafikkortets särskilda inställningspanel för att få till den upplösningen. Näst bäst är 800×600, och du kan också prova med 640 x 480 om det finns för att se om det blir bättre, men du bör inte välja en högre upplösning än så. Det kommer bara göra bil
den suddig och texten i mycket svår att läsa.
Ljud till äldre tv
Komponent + komponent + ljudkabel Eftersom vga-kontakter är ovanliga på tjock-tv är ofta det här alternativet det bästa. Finns inte komponentkontakter kan scart-kontakten vara av rgb-typ och med adapter kopplas ihop med komponentkontakter på datorns grafikkort. Tyvärr finns dessa grafikkort nästan uteslutande på välutrustade stationära datorer (och sedan några år tillbaks inte ens där).
S-video + s-video + ljudkabel Här har vi lösningen som fram till för några år sedan var självklar. Numera saknas dock s-videokontakt på datorer. Har du s-videokontakt på datorn och en tjock-tv är dock s-video ett bra alternativ. Saknas s-video- kontakt kan du skaffa en adapter och koppla in kabeln och ljudkabel i scart-uttaget. Blir bilden svartvit beror det antagligen på att tv:n är felinställd (exempelvis inställd på att ta emot amerikansk ntsc-signal i stället för vårt pal-format) eller att scart-kontakten är av komposittyp och inte klarar s-videosignal.
Komposit + komposit + ljudkabel Den absoluta nödlösningen. Saknar du en kompositingång på din tjock-tv kan du skaffa adapter till scart.
Koppla ihop dator och tv
Svårighetsnivå: Enkel. Program: Windows 7 och framåt Tid: 10 minuter (plus tid för eventuellt inköp av kablar).