I den här skolan ska vi gå igenom allt du behöver veta för att bygga upp ditt digitala liv, från nätverksportarna till multirumhögtalarna, från routersäkerhet till Spotify – och mycket mer på vägen.
Vi börjar med det mest grundläggande: Infrastrukturen. Bara ordet får dig säkert att gäspa, men det är ack så viktiga saker. Det är ett samlingsnamn på all den teknik du använder för att koppla samman alla uppkopplade prylar i ett modernt digitalt hem.
Missa inte: Så trimmar du din router
Börja med bredbandet
Du vill ju ut på internet, eller hur? Det är det de allra flesta vill göra med surfplattan, spelkonsolen, datorn eller mobilen. Och det är inte bara dessa prylar som ska ut på nätet. Smart-tv:n, övervakningskameror, hemstyrningssystem, fast telefon via ip, samt många moderna skrivare funkar bäst när de är anslutna till nätet och samma sak gäller exempelvis nas-servrar, trådlösa högtalare och routrar.
Från din smartphone kan du givetvis komma åt internet direkt, men beroende på telefon och var du befinner dig så kan hastigheten vara tveksam. Det är också relativt dyrt om du använder mycket data. Att koppla upp telefonen till ditt hemmanätverk är med andra ord en bättre idé.
För bredband, oavsett det är mobilt eller fast, är det tre saker du behöver ha koll på: hastighet, svarstider och datakvoter.
1. Hastigheten anger såklart hur fort det går, alltså hur mycket data du kan ladda upp eller ladda ner samtidigt. Det anges i bitar (alltså ettor eller nollor) per sekund. Numera pratar vi som regel om miljontals bitar, vilket betyder att enheten är megabit per sekund, och det skrivs Mbit/s eller ibland Mbps.
Bredband har ofta olika hastighet för ner- och uppladdning. Står det till exempel 100/10 Mbit/s innebär det 100 Mbit/s för nerladdning och 10 för uppladdning. Det flesta behöver mest bandbredd för nerladdning.
Att strömma en film från till exempel Netflix eller Youtube förbrukar mellan 2 och 10 Mbit beroende på upplösning och kvalitet. Det kan du till och med få med en 3g-uppkoppling – dock med risk för avbrott och att din datakvot tar slut. Fördelen med ett rejält fast bredband är att du kan strömma filmen, och samtidigt göra en massa annat – säkerhetskopiering, programuppdateringar, Skype-samtal, nerladdningar, kolla på fem filmer till – utan att behöva oroa dig för trafikstockning.
2. Svarstiden handlar om hur snabbt du får svar från andra datorer på internet. Det beror på många olika saker, men din uppkoppling är en viktig bidragande faktor. En mobil 3g-uppkoppling lägger i genomsnitt till mellan 100 och 300 millisekunders fördröjning. En 4g-uppkoppling är bättre, men även dess cirka 30-100 millisekunder är märkbara. Via mobilt bredband finns risken att det går ännu långsammare om du har svag signal. Här har fasta bredbandsuppkopplingar en klar fördel. Med internet via kabelnätet eller fiberuppkoppling kan du för det mesta få ner svarstiderna till under 20 millisekunder.
När är svarstiden viktig? Framför allt är det avgörande för dig som spelar spel online. Låg så kallad ”ping” gör att du kan reagera på det som händer i spelet mer direkt, och i vissa spel kan det vara helt avgörande. Video- och röstsamtal med fördröjning på några tiondels sekund kan också bli frustrerande. Många moderna webbapplikationer, exempelvis mejl- och Office-appar är också beroende av snabba anrop till sina servrar, och går påtagligt segare om du har långa svarstider.
3. Datakvoter är främst ett problem om du har mobilt bredband, alternativt delar nätverket via din mobil. Där köper du en surfpott, och när den är slut så måste du betala mer. Har du möjlighet att koppla upp dig på wifi istället när du är hemma så spar du pengar.
Fasta bredband har inga sådana datakvoter, utan du får surfa hur mycket du vill. I kontrakten finns det dock för det mesta en finstilt paragraf som säger att du inte ska utnyttja det orimligt mycket. Exakt vad det innebär är lite oklart, men så länge du inte strömmar hd-film dygnet runt så borde det inte vara något problem.
Bygg ditt lokala nätverk
När du väl har internetuppkoppling vill du kunna dela den med alla dina prylar. Därför behöver du ett lokalt nätverk, även kallat lan (local area network). Då kan du även låta exempelvis datorer prata med varandra, oavsett om du har bredband eller inte. Till exempel om du har en skrivare, en mediaserver eller en Chromecast/Apple TV i din tv.
Ett lokalt nätverk består i grund och botten av en router. Routern tar emot data från en pryl, ser efter vart den ska och skickar vidare till rätt mottagare. Routern är också ansluten till din bredbandsuppkoppling och det är via den som alla andra enheter från tillgång till internet.
Köper du bredband från någon av de större operatörerna, till exempel Bredbandsbolaget, Comhem eller Tele2, får du i regel med all utrustning du behöver för att komma igång, inklusive en router. Tyvärr är deras routrar inte alltid så bra. En del har få nätverksportar eller halvdan wifi, och de kan också vara begränsade i övriga funktioner. Därför kan det vara aktuellt att köpa en bättre router från en separat tillverkare. Här kan du läsa vårt senaste test av riktigt billiga routrar och här hittar du vårt test av lite dyrare routrar.
Gamla hederliga sladdar
Behöver du då de allra värsta routrarna för flera tusen kronor, eller kan du nöja dig med operatörens medföljande eller en budget-modell för under tusenlappen? Det beror på dina behov.
För det första ska du kolla in dess fasta nätverksportar (så kallad Ethernet), som på billiga routrar kan vara av typen Fast Ethernet, vilket innebär maxhastighet på 100 Mbit/s. Om du inte har snabbare bredband än så så kan det räcka. Lite bättre routrar (även en del riktigt prisvärda) har istället Gigabit Ethernet, vilket ger en kapacitet på 1000 Mbit/s. Annars är det framförallt hastigheten på trådlösa nätverket (wifi) som är avgörande för routervalet. Mer om det strax.
Fasta nätverkskablar är det mest grundläggande, säkraste och enklaste sättet att koppla ihop nätverksprylar. Plugga in, vänta några sekunder och kör i maximal hastighet utan problem. Men det kan också vara ett elände att behöva dra sladdar kors och tvärs i huset, och ibland en praktisk omöjlighet.
Nätverk via elkontakten
Ett smart alternativ kan vara så kallade homeplug-adaptrar. Eller powerline. Eller dlan. De har olika namn beroende på vilken tillverkaren är, men det är i princip samma sak. Det är små dosor som ansluts till vägguttag och som då skickar datasignaler via husets elledningar.
Plugga in en homeplug intill routern och dra en nätverkskabel till den. Sedan kan du plugga in en annan homeplug i valfritt annat rum och dra vidare en nätverkskabel därifrån. De två enheterna kommunicerar med varandra över en krypterad kanal, så även om dina grannar sitter på samma elledningar som du så kan de inte ansluta till ditt nät.
Det kan sänka prestanda lite, men med bra enheter som följer standarden Homeplug AV2 kan du få hastighet på ända upp till 350 Mbit/s. Det beror dock på längd och kvalitet på elledningen, och andra störningar.
Wifi tar över
Många uppkopplade prylar, som surfplattor, telefoner och många bärbara datorer, har ingen traditionell nätverkskontakt. Då är enda alternativet wifi, det vill säga routerns trådlösa nätverk. Ett wifi-nätverk är digital radiokommunikation på en viss frekvens (antingen runt 2,4 GHz eller runt 5 GHz) som sänds från en antenn på eller inbyggd i routern. Ansluter du till en routers wifi-nätverk får du tillgång till samma nätverk och internet-anslutning som om du pluggat in en fast Ethernet-kabel i routern.
För att ansluta till en wifi-nätverk behöver du veta dess namn och dess lösenord. Eller bara dess namn om det inte är lösenordskyddat, men det rekommenderar vi verkligen inte.
När du är ansluten till routern (antingen via wifi eller med ethernet-kabel) kan du komma åt dess administrationsgränssnitt och byta både wifi-namn och lösenord. Du bör ställa in så att ditt wifi är skyddat med wpa eller wpa2-säkerhet med ett så kallat psk, pre-shared keyword.
Läs mer: Så här loggar du in på din Asus-router
Som regel är det inget du behöver bekymra dig om. De flesta nya routrar kommer förkonfigurerade med säkert wifi-nätverk påslaget som standard (för det mesta antingen wpa-psk eller wpa2-psk), och ett individuellt och säkert lösenord i handboken eller ibland till och med skrivet på själva routern.
Ett psk-lösenord är för det mesta säkert, om du inte väljer något löjligt enkelt som ”password”, ”12345” eller namnet på din katt.
Vill du ha högre säkerhet kan du använda wps, Wireless Protected Setup, om både din router och det du vill ansluta har stöd för det. Då trycker du på en knapp på routern och sedan aktiverar du wps-anslutning på din mobila enhet, då skapar de ett eget hemligt lösenord som varken du eller någon annan känner till.
Snabbt, snabbare, snabbast
Wifi följer en standard som kallas ieee 802.11, och finns som i olika generationer. Den senaste versionen heter 802.11ac, men mycket äldre utrustning kör den långsammare föregångaren 802.11n. Routrar är dock bakåtkompatibla med äldre versioner som 802.11g och b, men det är sällsynt att du stöter på prylar som kör så gammal teknik.
Ac-wifi har mycket hög teoretisk maxhastighet, men i våra tester är det framförallt stabiliteten vi imponerats av. De bästa routrarna vi testat ger oss stadig hastighet på ca 200-300 Mbit/s till en enskild mottagare.
Även routrar med samma standard kan ha olika prestanda. När det gäller 802.11ac-routrar så kan man se att de kallas för ac750, ac1200, ac1750, ända upp till (hittills) ac3200. Det innebär en maxkapacitet i nätverket på 750, 1200 och 3200 Mbit/s. Det innebär inte nödvändigtvis att du får högre hastighet till din Ipad, utan snarare att du kan koppla upp desto fler prylar som kör hög hastighet samtidigt.
Fem tips för att optimera ditt wifi.
1. Dela på frekvenserna.Nyare routrar med 802.11ac-teknik kör två trådlösa nät samtidigt, ett på frekvensen 5 GHz och ett på frekvensen 2,4 GHz. En del routrar döljer detta, och fördelar trafiken automatiskt mellan frekvenserna. Om inte dyker dessa upp som separata wifi-namn när du söker efter trådlösa nät (för det mesta med samma namn, men med till exempel ”5GHz” på slutet).
Då bör du dela upp mottagare så att vissa ansluter till 5 GHz-nätet och andra till 2,4 GHz. 5 GHz är snabbare, så där kopplar du upp sådant som smart-tv och dator, då de tar upp mycket bandbredd med hd-strömning och filöverföringar.
2. Trimma frekvensen och byt kanal. 2,4 GHz och 5 GHz är inte exakt detta egentligen, utan ett litet frekvensband från strax under till strax över dessa frekvenser. I de flesta routrar går det bland mer avancerade inställningar att finjustera frekvensen i ett gäng steg som kallas ”kanaler”, vanligtvis mellan 1 och 14. Om du och din granne bägge råkar ha kanal 1 på 2,4 GHz-nätet så finns det en risk att ni stör varandra och får sämre prestanda.
Upplever du problem med wifi, testa att byta kanal och se om det går bättre. Det finns också appar till din smartphone som Wifi Analyzer som skannar omgivningen och visar vilka kanaler som andra wifi i närheten använder.
3. Placera routern smart. Wifi är radiovågor, och radio ogillar en massa onödiga hinder. Du får bättre signal med fri sikt än med väggar i vägen, speciellt betong och metall. En centralt och högt placerad router där dess antenner befinner sig nära dörröppningar in till andra rum är en god idé för maximerad räckvidd och prestanda.
4. Förläng trådlösa nätverket. Räcker det ändå inte in i alla hörn så finns det extra utrustning du kan skaffa för att hjälpa till med det. Vanligt är exempelvis en pryl som kallas repeater. Den placeras en bit bort från routern, där signalen har börjar bli svag, men inte är för svag. En repeater tar sedan signalen, förstärker den och skickar ut den igen, som om routern hade en extra antenn flera meter från de andra. För användare ser det ut som samma nätverk och de ansluter precis som vanligt.
5. Ta kabelvägen genom tjocka väggar. I en del fall är inte ens en repeater nog, eller praktisk att installera. Bor du i en villa med flera plan kan det vara fallet. Då kan du alltid dra en fast nätverkskabel till ovanvåningen från routern – eller använda homeplug – och ansluta den till en separat så kallad accesspunkt. En del homeplug-pluggar har också inbyggd accesspunkt, då kan du slå två flugor i en smäll.
En router är egentligen två saker på en gång, själva routern (nätverkets ”telefonväxel” som tar emot datatrafik, och ser till att den skickas till rätt mottagare) och en inbyggd trådlös accesspunkt för wifi. Köper du en separat accesspunkt för ovanvåningen får den ett eget wifi-namn och lösenord.
Andra tekniker som kopplar samman prylar i hemmet
Bluetooth
är en trådlös dataöverföringsteknik som har ganska kort räckvidd, lägre hastighet än wifi och mycket låg strömförbrukning. Bluetooth är därför vanligt i batteridrivna enheter som smarta telefoner, datormöss och tangentbord, portabla högtalare och hörlurar, men du kan även hitta bluetooth i till exempel en del skrivare. Förklaringen är att det då är enkelt att koppla upp sig med en smartphone för att skriva ut.
Det finns olika klasser av bluetooth med olika räckvidd, där den vanligaste är klass 2. Den når cirka 10 meter. Ännu mer strömsnåla klass 3 har en räckvidd på under 5 meter. Alla bluetooth-enheter kan inte prata med varandra, de är utrustade med ”profiler”, en sorts drivrutiner som passar just deras användningsområde. Det finns en profil för filöverföring, en annan för att strömma ljud, en tredje för tangentbord och möss. En smartphone eller dator som ska klara av allt detta har då alla (eller de flesta) profiler.
Nfc är en förkortning av Near Field Commuinication och är en teknik för ett föra över väldigt små mängder data mellan prylar som ligger precis intill varandra. Du behöver bara ”gnugga” två nfc-ytor emot varandra för att de ska få kontakt. Vanligtvis används nfc bara för att identifiera prylar så att de kan koppla upp sig automatiskt med annan teknik. Det gör att du slipper göra manuell parkoppling mellan till exempel en telefon och en bluetooth-högtalare, om bägge stödjer nfc.
Z-wave, Zigbee, Thread, Wemo, Nexa. Styrsystem, sensorer och controller i så kallade smarta hemmet-system använder ofta andra radiotekniker för att prata med varandra än wifi. Dessa är precis som bluetooth långsammare och mer strömsnåla än wifi och går att bygga upp på ett sätt som gör det enkelt att expandera. De kan hantera en extremt stor mängd anslutna enheter som tar upp lite bandbredd. Wifi är ju tvärtom, det funkar bäst för en handfull prylar som skickar mycket data.
Missa inte: Så funkar det smarta hemmet. standarder med mera
Tyvärr finns det inte en enhetlig standard för hemstyrningssystem, utan ett helt gäng som konkurrerar med varandra (och en del system kör även wifi). Därför är det viktigt att du dubbelkollar vilken standard som en fjärrstyrd strömplugg, övervakningskamera eller sensor stödjer, så att den passar med resten av utrustningen där hemma.