Så kommer du igång med bios

Det sitter ett litet bios-chip i varenda persondator som finns. Det är placerat på moderkortet och är redo att sparka liv i systemet när du trycker på strömknappen. Bios är en term som du kanske snubblat över tidigare – det är trots allt något som hängt med ända sedan åttiotalets ms-dos-persondatorer.

Förkortningen står för Basic Input Output System och det är den första mjukvaran som vaknar till liv när du startar datorn. Bios initiala jobb är att kolla att hårdvarukonfigurationen på datorn fungerar som den ska och sedan starta operativsystemet. Om något är fel kommer bios att skicka ut ett felmeddelande eller ge ifrån sig en serie ljud (för att ta reda på vad dessa ljud betyder behöver du ta en titt i datorns eller moderkortets manual).

Utöver att starta systemet kan bios även användas till att konfigurera hårdvaran i datorn. Detta inkluderar bland annat hårddiskar, moderkortet, dess optiska enheter, processorn och grafikkortet. Det spelar ingen roll om du kör Windows 10, Windows XP, Linux, Unix eller annat operativsystem – bios fungerar helt oberoende av vilket operativsystem du använder då det är en del av moderkortet.

Det finns många olika typer av inställningar som du kan göra med hjälp av bios. Det går att konfigurera hårdvaran, systemets interna klocka eller ange om du vill att datorn ska starta från exempelvis ett usb-minne istället för den primära hårddisken. När du sparar en inställning i bios sparas den direkt på moderkortet.

Bios / uefi – vad är skillnaden?

Bios är en lågnivå-mjukvara som från början togs fram för mycket enklare och långsammare datorer än de vi använder i dag och har i sig inte utvecklas jättemycket med åren, vilket gjort att det numera är ganska föråldrat. Som ersättare har moderkortstillverkare i samarbete med Microsoft, Intel och AMD utvecklat uefi (Unified Extensible Firmware Interface). Praktiskt taget alla moderna datorer har i dag uefi. Ibland kallas det fortfarande bios, både i talspråk och ibland rentav i datorn, men i själva verket är det uefi det handlar om. Intel har som mål att ersätta alla sina chipset med uefi senast 2020.

Bios och uefi gör ungefär samma saker men skillnaden är att uefi är en mer modern lösning med stöd för större hårddiskar och snabbare uppstarter. Uefi har även utökade säkerhetsfunktioner och tillhandahåller grafiska användargränssnitt som gör det enklare att integrera med de olika inställningsmöjligheterna.

Så får du tillgång till bios

Du får tillgång bios-inställningarna genom att trycka på en specifik tangent vid uppstarten (du ser vilken tangent som gäller när du startar datorn, men oftast är det F1, F2, F10, Esc– eller Del-knapppen som används).

Kör du Windows 10 håller du in Shift-tangenten när du startar om datorn – då kommer du till en meny där du kan välja Felsök, Avancerade alternativ och sedan UEFI-inställningar.

Saker att göra i bios

Det finns många olika typer av systeminställningar och hårdvarukonfigurationer som du kan göra i bios. Var dock noga med att bara pilla med inställningar om du vet vad de gör – experimenterar du för mycket finns risken att systemet blir instabilt eller tar skada, exempelvis om du är oförsiktig vid överklockning. Användargränssnittet för bios och uefi kan se olika ut beroende på modell av moderkort. I den här artikeln använder vi Asus H170-Pro med bios-versionen 0314, men du lär hitta samma funktionalitet på ditt eget moderkort (även om menyerna ser annorlunda ut).

Ställ in startordning

Med bios kan du ändra datorns startordning, det vill säga ändra vilka diskenheter som datorn tittar på för att starta operativsystemet. Normalt startas hårddisken först, sedan optiska enheter och därefter anslutna usb-enheter. Det betyder att datorn först kollar hårddisken efter ett operativsystem, sedan fortsätter den med att undersöka om det finns något som ska köras från en skiva och slutligen från en usb-enhet.

Om du exempelvis ska installera ett nytt operativsystem från en skiva eller usb-sticka är det därför viktigt att ändra startordningen så att datorn exekverar operativsystemet från rätt enhet. Om operativsystemet ligger på en usb-sticka bör alltså den usb-stickan ligga först i den så kallade bootsekvensen

I vårt bios hittar vi inställningar för startordning direkt från startmenyn, under Boot Priority. Där ställer du in vad som är första, andra, tredje och fjärde val bland dina alternativ. Under Advanced Mode och sedan Boot hittar du en utförligare konfigurationsmeny för de olika anslutna enheterna.

Övervaka dina hårddiskar
I bios kan du slå på funktionen Smart, eller Smart Self Test som den kallas på vårt moderkort, vilken övervakar hälsan på dina hårddiskar och varnar för fel innan de inträffar. På så sätt får du en chans att agera innan du förlorar värdefull data. Du hittar inställningen i Advanced-menyn, SATA Configuration.

Starta datorn ännu snabbare

Under alternativet Boot på Advanced-menyn går det bland annat att snabba på datorns startprocess med läget Fast boot. Med Fast boot aktiverat startar bios bara de nödvändigaste komponenterna för att sedan kicka igång operativsystemet. På samma sida hittar du även möjligheten att gömma logotypen som bios vanligtvis visar på skärmen under uppstarten.

Samla dina favoriter
För att slippa leta runt i menyer efter specifika inställningar som du vet att du kommer att återvända till vid ett senare tillfälle erbjuder många bios möjligheten att skapa en sida för favoriter. På vårt moderkort kallas funktionen My Favorites och går att nå direkt från startmenyn. Där kan du enkelt lägga in de vanligaste konfigurationerna du gör i en lista. Därefter har du dem samlade på ett och samma ställe.

Stäng av överflödig hårdvara
Moderna moderkort inkluderar allt från processor, minne och grafikkort till inbyggt ljudkort och nätverkskort. Inställningar för dessa hittar du under fliken Advanced och menyvalet Onboard Devices Configuration. Om du exempelvis använder ett separat ljudkort behöver du inte det inbyggda på moderkortet, eller hur?

Via Onboard Devices Configuration-menyn kan du enkelt stänga av ljudkortet och på så sätt eliminera risken att något program i datorn skulle välja fel enhet för uppspelning. Du kan även se över (och eventuellt stänga av) parallellportar, serieportar, usb, firewire och nätverkskort som du inte använder. Undvik dock att inaktivera sådant du inte är helt säker på att du klarar dig utan.

Justera fläktstyrkan
I många system går det att skräddarsy hur mycket fläktstyrka du vill att datorn ska vräka på med. Temperaturgivare ger bios information om hur varmt systemet är och beroende på dina inställningar reagerar fläktarna olika på värmeutvecklingen. På vårt moderkort finns kontroller för fläktarna under fliken Qfan Control. Härifrån kan vi justera fläktkontroll för både processorfläkten och chassifläktarna separat. Vi har de halvautomatiska valen Standard, Silent, Turbo och Fullspeed att välja mellan, samt Manual om vi verkligen vill detaljstyra.

Automatisk överklockning

Överklockning innebär att du skruvar upp klockfrekvensen på en datorkomponent för att öka prestandan. Det är ett kostnadsfritt alternativ för den som vill krama ur mer prestanda ur sitt grafikkort eller sin processor utan att behöva slanta upp för ny hårdvara, men processen riskerar även att bland annat göra datorn instabil eller förkorta livslängden på den överklockade hårdvaran.

Överklockning av processorn görs via bios. Har du ett hyfsat modernt moderkort finns även möjligheten att testa automatisk överklockning. Vi kommer inte att gå in på det i detalj här men det är bra att känna till för dig som är nyfiken.

Så uppdaterar du ditt bios

Det tål att sägas direkt att det sällan är nödvändigt att uppdatera datorns bios. Ofta innehåller uppdateringarna bara enklare buggfixar och du kommer vanligtvis inte att märka någon skillnad om du upplevde att allt fungerade bra före uppdateringen. Om du å andra sidan planerar att använda en nyare processor med ett äldre moderkort, eller om du upplever problem och tillverkaren har skrivit på sin webbsida att det finns rättelser för just de svårigheterna kan en uppdatering vara befogad.

I ett sådant läge är det mycket viktigt att uppdateringen genomförs korrekt och att du väljer rätt bios-uppdatering för ditt moderkort. Annars är risken stor att din dator blir oanvändbar.

Vissa moderkort erbjuder möjligheten att uppdatera bios med en enkel, inbyggd uppdateringsfunktion direkt från bios-menyn. Om ditt moderkort stödjer detta – grattis! Det är det klart smidigaste tillvägagångssättet. Om inte: Läs vidare.

Processen för att göra en bios-uppdatering skiljer sig en aning beroende på vilket moderkort du har, men grunderna är desamma. Första steget är att ladda ner den senaste bios-versionen, antingen från datortillverkarens supportsida eller från moderkortstillverkarens om du byggt datorn själv.

För att säkerställa att du inte redan har den senaste bios-versionen: öppna sökfältet med Windows-knappen + R och ange msinfo32 för att öppna Systeminformation. Jämför bios-numret som visas en bit ner på höger sida med den senaste versionen som finns tillgänglig för ditt moderkort på tillverkarens hemsida.

Filen du laddar ner är oftast en zip-fil som dels innehåller en numrerad bios-fil och dels en readme-fil med instruktioner. Packa upp zip-filen och läs readme noga eftersom en del bios-tillverkare tillhandahåller inbyggda rutiner för att installera uppdateringen.

Nästa steg är att kopiera bios-filen till ett usb-minne, sedan starta om datorn och gå in i bios-inställningarna. Leta efter ett val för att uppdatera. På vårt moderkort ligger funktionen under Advanced och Tool. Välj din bios-fil på på usb-minnet och påbörja uppdateringen. Den bör inte ta mer än några minuter. Stäng inte av din dator när uppdateringen pågår. En felaktig avstängning eller ett strömavbrott i det här läget kan leda till att moderkortet slutar fungera helt.

Starta om datorn när uppdateringen är klar. Ditt moderkort ska nu ha den senaste bios-versionen.