Därför kan Assange förstöra för Wikileaks

Problemet med teknisk utveckling är att den är betydligt mycket snabbare än både mänsklig och politisk utveckling. Det verkar som om vi alltid springer ett halvt steg efter den tekniska utvecklingen utan att egentligen förstå vidden av hur den kan komma att påverka våra liv.

 

Problemet med ny teknik är alltså inte tekniken i sig, utan hur vi väljer att bruka eller missbruka den. Och för att göra det hela ännu mer komplicerat, så finns det i stort sett alltid helt olika uppfattningar om vad som är bruk och vad som är missbruk. Dessutom skapar ofta både bruk och missbruk av teknik nya maktcentrum som rubbar den tidigare maktbalansen.

 

Ett typiskt exempel på allt detta är Wikileaks. För oss som tror på öppenhet är Wikileaks läckor ett självklart och positivt bruk av den nya tekniken. Wikileaks har givit en röst åt tusentals människor som tidigare levt och dött i tysthet. Det är inte en liten bedrift.

 

För dem som ogärna ser sin smutsiga byk vädras i det offentliga rummet är Wikileaks ett lika självklart missbruk av den nya teknikens möjligheter. För dem har Wikileaks skapat kaos, bidragit till nya konflikter och äventyrat den militära säkerheten. Det är inte heller en liten bedrift.

 

”Collateral Murder”-videon, ”Afghan War Logs” och ”Diplomatic Cables” gjorde snabbt Wikileaks till ett nytt och alternativt maktcentrum av ett slag som världen aldrig tidigare skådat. Det dröjde naturligtvis inte länge förrän den nya gökungen i maktens korridorer hamnade på kollisionskurs med tidigare självklara maktcentrum som regeringar, underrättelsetjänst och militär.

 

Det är bra att traditionella makthavare skakas om med jämna mellanrum. Det är bra för demokratin att makthavare blir påminda om att deras plats och makt inte är självklar, utan bygger på hur väl de väljer att förvalta den. Det är också viktigt att uppstickares farhågor inte sopas under mattan.

Det finns rimliga skäl att anta att det finns mäktiga krafter som gärna skulle se Wikileaks talesman Julian Assange bita i gräset.

 

Det finns rimliga skäl att anta att det svenska åklagarväsendets nit i Assange-fallet inte bara grundar sig på en vilja att reda upp en rad sexuella anklagelser.

 

Det finns rimliga skäl att anta att uppmärksamheten kring fallet komplicerar möjligheterna för en rättvis rättegång.

 

Det finns rimliga skäl för Assange att oroa sig för en eventuell vidareutlämning till USA om han utlämnas till Sverige.

 

Men, både gamla och nya makthavare måste både acceptera och stå pall för granskning. Man är inte immun mot det ansvaret bara för att man är ny på scenen. Man har ett ansvar att förvalta sin makt väl, även om den är ny.

 

Det är bekymmersamt att Wikileaks kräver transparens och öppenhet av andra makthavare, men samtidigt tvingar sina egna medarbetare till lydnad och tystnad.

 

Det är bekymmersamt att Wikileaks förgrundsfigur väljer att samarbeta med Ecuador, ett land där det fria ordet värderas lågt och journalister fängslas.

 

Det är bekymmersamt att Wikileaks sociala media-konton tidvis helt tappas fokus på kärnverksamheten för att agera pysventil åt Assange personliga frustration över vad han anser är den svenska ”radikala revolutionära feminismen”.

 

Det är bekymmersamt att Wikileaks i mångas ögon börjar och slutar med Assange. Än mer bekymmersamt är det att han själv tycks dela den uppfattningen.

 

Det återstår att se hur historien kommer att se på Wikileaks. Jag gissar att det till stor del kommer att avgöras av hur man i fortsättningen väljer att hanterar den makt man fick i och med publiceringen av de första högprofilerade läckorna.

 

Assange kan inte göra något åt de anklagelser som riktats mot honom. De finns där helt oavsett om man tror att de är frukten av en politisk konspiration eller en allmänt taskig syn på sina medmänniskor och hur de ska behandlas. Men han kan styra över hur han hanterar anklagelserna.

Om Assange fortsätter på inslagen linje kommer Wikileaks viktiga arbete att reduceras ner till en fotnot om en genial, men tämligen despotiskt lagd yttrandefrihetskämpe som steg upp som en sol och föll pladask på grund av sitt eget ego. Det är en återvändsgränd att liera sig med exakt den typ av ljusskygga makthavare som Wikileaks strävat efter att rikta ljuset mot.

 

Jag hoppas för både Wikileaks skull att Assange tänker om och väljer den öppenhet och transparens som alltid varit organisationens ledstjärna även om man själv tyvärr inte alltid lyckats leva upp till den.

 

Anna Troberg
Partiledare Piratpartiet