Smarta hemmet-skolan: Så lätt kan du dela filer och skrivare

Smarta hemmet-skolan

Del 1: Så enkelt kopplar du upp (och ihop) ditt hem

 

I förra delen av vår skola fick du koll på det grundläggande för att sätta upp ett bra hemmanätverk. Men vad ska du använda det till? Det mest uppenbara är förstås för att dela på en internetuppkoppling, och det är också en av de enklaste sakerna. Anslut internetuppkopplingen till routern, och anslut sedan datorer, telefoner och allt annat till samma router, med kabel eller via wifi.
 
Men det finns ju så mycket mer du kan utnyttja nätverket till. Här i andra delen av vår smarta-hemmet-skola går vi igenom de vanligaste sakerna som kan kopplas ihop i hemmet – från pc och skrivare till trådlösa högtalare och mediaspelare till tv:n.
 

Dela mappar och filer

Det mest traditionella som ett lan (nätverket som kopplas samman med routern) används till är att koppa samman datorer. Vanligt är att dela ut mappar på din dator, så att andra kan läsa dess filer, eller till och med redigera dem. Som ägare till mappen kan du bestämma vem du ”släpper in” och ger tillgång till filerna. Exakt hur du delar ut en mapp varierar beroende på vilket operativsystem du kör. Här har vi valt att visa hur det går till i Windows 10, men principen är den samma även i äldre versioner.
 

Det första du behöver göra för att undvika krångel är att se till att alla datorer på nätverket tillhör samma arbetsgrupp. Det har sitt ursprung i it-miljöerna på arbetsplatser, där det ofta är smart att dela upp stora grupper av datorer på till exempel avdelningar. I hemmet är det ett extra moment och för det mesta onödigt hinder. Det är inte alltid det behövs, men för att vara på den säkra sidan så kan det vara bra att börja där.
 
Öppna Kontrollpanelen och gå till System och säkerhet > System. Där får du fram all möjlig information om din dator och operativsystem. Under avdelningen Inställningar för datornamn, domän och arbetsgrupp, klicka på Ändra inställningar och sedan på knappen Ändra i fliken Datornamn. Här kan du ändra namn på datorn och på arbetsgruppen.
 
Steg två är att se till att Windows har rätt nätverksprofil för ditt nätverk. En nätverksanslutning kan vara Offentlig, Privat eller Arbetsplats. Står den som Offentlig kan du bara komma åt internet, men inte sådant som utdelade mappar och skrivare. Det du vill ha i ditt hemnätverk är Privat. Det här var enklare att ställa in manuellt i Windows 7 och Windows 8, men är lite ”förenklat”, och därmed bökigare att göra manuellt, i Windows 10.
 

Klicka på nätverksikonen i aktivitetsfältet och välj Nätverksinställningar. Har du en fast ethernet-kabel går du sedan in under Ethernet och klickar på ikonen för nätverket. Här ska du se till att alternativet Hitta enheter och innehåll är på. Ansluter du med wifi så går du in på samma ställe men väljer Wi-fi, rullar ner och klickar på Avancerade inställningar, och ser till att Gör att den här datorn kan upptäckas är påslaget.

 

När detta är klart, öppna Nätverks- och delningscenter i Kontrollpanelen. Här kan du nu se att ditt aktuella nätverk står som Privat. Öppna sedan Ändra avancerade delningsinställningar och välj Aktivera fil- och skrivardelning för Privat profil, om det inte redan är valt.
 
Sådärja. Dags att dela! Det mest automatiska sättet att skapa delade volymer är med funktionen Hemgrupp, men den struntar vi i här. Hemgrupper gör det lite enklare mellan nyare Windows-datorer, men krånglar till det om du vill blanda in andra, till exempel en Mac. Att dela ut mappar manuellt är enkelt i alla fall, så länge du har gått igenom stegen ovanför.
 
Välj helt enkelt ut en mapp och högerklicka på den och välj Dela med. Gå sedan in under Välj personer. Här hittar du en lista över användare som får komma åt den här mappen. Fäll ner listan ovanför och välj alternativet Alla, eller skriv in ett specifikt användarnamn om du vill begränsa tillgängligheten. Ange sedan om du vill att de ska kunna läsa och skriva i mappen, eller bara läsa. Klicka sedan på knappen Dela.
 

På den andra datorn, öppna Utforskaren, välj Nätverk i vänsterspalten och sedan namnet på datorn, där du kan leta rätt på den utdelade mappen. För att slippa göra detta varje gång du vill komma åt mappen kan du här trycka på Fäst i Snabbåtkomst, så har du en behändig genväg till den i Utforskaren. Du kan också högerklicka på mappen och skapa en genväg som du kan lägga på skrivbordet. Ett annat alternativ är att gå till Den här datorn. Där kan du välja Anslut nätverksenhet, bläddra dig till mappen och ge den en enhetsvolum precis som en lokal hårddisk.

 

 
 

 

Dela ut din skrivare

Att dela ut en skrivare är precis lika enkelt som att dela filer. Har den nätverksport eller stödjer wi-fi så ansluts den direkt till routern och delas då automatiskt av alla i nätverket, men du kan även dela ut din usb-skrivare. Öppna Kontrollpanelen, och gå in på Maskinvara och ljud > Enheter och skrivare. Hitta ikonen för din skrivare, högerklicka på den och välj Egenskaper för skrivare. Under fliken Delning, kryssa för Dela ut den här skrivaren.
 

Nu kan du komma åt den från din andra dator. Öppna Utforskaren, gå till Nätverk och den dator som skrivaren är ansluten till. Där bör nu skrivaren finnas som en ikon. Högerklicka på den och välj Anslut. Datorn försöker nu installera drivrutinen till skrivaren. Troligen finns den redan installerad eller laddas ner automatiskt från Microsoft. Om inte, se till att ha drivrutinen tillgänglig.​
 

Så kan du dela mellan Windows och OSX 

Att dela filer från en Mac med OSX är lika lätt om inte ännu enklare. Börja med att öppna Systeminställningar, gå till Delning, och kryssa för Fildelning. Sedan lägger du till de mappar du vill dela ut i en lista i samma fönster, samt anger rättigheter och användare precis som i Windows. Här kan du också byta namn på din dator i nätverket.
 
För att det ska funka med delning till Windows-datorer måste du använda rätt nätveksprotokoll. Gå in under Avancerade alternativ och se till att SMB-alternativet är förkryssat.

 

 

Vill du komma åt en utdelad mapp öppnar du Finder och går in på avdelningen Delat i vänsterspalten. Här bör alla utdelade mappar på nätverket dyka upp. Klicka på den önskade enheter och välj Anslut som. Då kan du få fram en dialogruta där du anger arbetsgruppsnamn, namnet på den delade datorn, ditt användarnamn och lösenord. Sedan är du inne. För att göra det enkelt för dig kan du här välja att spara lösenordet i din Nyckelring i OSX.
 
 

 

Nas: Delning utan dator

En nas (Network Attached Storage) är kort och gott en liten dator som ansluts till nätverket och bara har en huvudfunktion: lagring. Men den har inte skärm, mus och tangentbord som en pc utan du styr den via nätverket från andra datorer, antingen via ett webbgrännsnitt eller med separata program och appar. Den innehåller en enklare processor, eget operativsystem (oftast en Linux-variant) och en eller flera stora hårddiskar. En del har hårddiskar eller i enstaka fall ssd:er inbyggda, andra har öppna diskplatser som du själv kan fylla med diskar av valfri storlek.

 

Vill du inte satsa på en stor dyr separat nas, så har många routrar möjlighet att också fungera som nas. De har usb-portar där du kan plugga in en extern usb-hårddisk, som routern då kan dela ut som en eller flera mappar i nätverket. För övrigt är det ingen skillnad på det och en ”riktig” nas, de fungerar och sköts i stor sett på samma sätt.
  

För att få till en lyckad installation av en nas är det några saker du kan behöva ha koll på:
 
1. Ge nasen fast ip-nummer. Vanligaste sättet en router är uppsatt är med dynamiska ip-adresser. Det innebär att din dator, platta eller telefon får en ny och slumpvis vald ip-adress varje gång du ansluter. Det funkar utmärkt för det mesta, men kan bli ett problem för sådant som just nasar, och även nätverksanslutna skrivare, eftersom vissa datorer och program använder ip-numret för att hitta dem.  
 
Logga in i din routers gränssnitt och hitta en funktion som heter DHCP-undantag, Address Reservation eller något liknande. Exakt vad det heter varierar. Där kan du skapa en lista av enheter som alltid blir tilldelade samma adress. I många routrar behöver du här ange nasens så kallade mac-adress. Det har inget med Apples Mac att göra utan är en unik kod som alla nätverksprylar har. (Ja, även Mac-datorer har mac-adress.) Mac-adressen hittar du i nasens manual, på en etikett på förpackningen eller på själva maskinen.
 
2. Skapa resurser för olika ändamål. Resurser på en nas är de filmappar som disken är indelad i. Men det är mer än bara mappar som de fungerar i Windows, utan du kan också i många nasar tilldela de olika resurserna en reserverad storlek på disken. Är ni en familj på fem som delar på en 1 TB nas så kan ni till exempel få 100 GB var och dela på 500 GB.
 
Ofta har din nas redan ett gäng resurser, för musik, film, backup med mera. Dessa bör du låta vara, eftersom de används av nasens egna inbyggda funktioner. Moderna nasar har inbyggd dlna-server (mer om det alldeles strax). Vissa har stöd för andra medieservrar som Squeezebox, Itunes och Plex. Ofta hittar du också funktioner som säkerhetskopiering från Windows och Time Machine i OSX och inbyggd nedladdningsklient för till exempel bittorrent och ftp som då får egna mappar.
 

3. Fixa användarkonton. Mapparna, framförallt de du skapat själv, kan du sedan sätta användarnamn och lösenord på så att de blir privata för olika användare.  Det funkar precis som för mappar i Windows, du som är administratör för nasen kan välja vilka om en användare ska kunna läsa, läsa och skriva, eller inte alls komma åt en viss mapp.
 
Nasens hantering av konton är för det mesta separat och har ingenting med användarnas Windows-konton och liknande, men för enkelhetens skull kan det vara en god idé att använda samma användarnamn här.  En del nasar kräver användarkonton, och saknar det alternativ för ”alla” som finns i Windows för utdelade mappar. Vill du att alla som ansluter ska kunna se alla mappar kan du då istället skapa ett gemensamt konto som alla använder… eller ge alla lösenordet till ditt administratörskonto, men det kanske inte är så säkert.
 
När alla konton är klara kan du komma åt nasen som om det vore vilken dator som helst på nätverket. Det gör du på samma sätt som vi beskrev för utdelade Windows-appar.
 

 

Så gör du datorn till strömmande mediaserver

En utdelad mapp på datorn är i grund och botten en liten filserver. Men det är inte alltid det smartaste sättet att skicka data i ett nätverk. Ska du spela upp en film måste då hela filmfilen kopieras över i helhet, vilket både tar tid och tar upp plats. Då är det smartare med en mediaserver som strömmar innehåller till mottagaren istället. Som ett litet lokalt Netflix, typ.

 

 

De allra flesta nasar har idag inbyggd mediaserver och är kompatibla med standarden upnp (universal plug n play) och är certifierade av dlna (Digital Living Network Alliance). Det innebär att de har lätt att prata med varandra och att strömning från en dlna-server (till exempel en nas) till en dlna-spelare (till exempel en smart-tv eller en app i en surfplatta) inte bör innebära några problem. Är en dlna-spelare inkopplad i nätverket så söker den automatiskt upp alla dlna-servrar och ger dig möjlighet att strömma film och musik från den.
 

Du kan också ställa in en vanlig Windows-dator att fungera som strömmande dlna-godkänd mediaserver. Det är dock lite knepigt att hitta. Starta Kontrollpanelen och skriv ”media” i Kontrollpanelens sökfönster. Då får du fram en länk till Alternativ för mediedirektuppspelning under Nätverks- och delningscenter. (Ja, du måste söka efter det, den länken finns av någon anledning inte om du bara går in på avdelningen Nätverks- och delningscenter.) Tyck på knappen för att aktivera.
 
Här kan du sedan välja vad du delar ut. Som standard delar du ut allt i Windows mediebibliotek. Du kan också begränsa utdelningen till en viss typ av media eller hur många stjärnor du gett en viss fil i just Windows Media Player. För att lägga till fler filer att strömma eller ändra på urvalet, gå in i Windows Media Player och redigera ditt mediebibliotek därifrån.
 

 

Bluetooth- och multiroom-ljud

Ett betydligt enklare sätt att strömma ljud är att trycka ut det direkt från till exempel mp3-samlingen eller Spotify i mobilen direkt till en trådlös högtalare. Här används i huvudsak två olika tekniker, wi-fi till multiroomsystem och bluetooth till enskilda trådlösa högtalare. Det finns också ett fåtal multiroomsystem som du ansluter till med bluetooth, men de är undantag.
 

 
Låt oss börja med det enklaste, bluetooth-högtalare. Bluetooth är trådlös radioöverföring med låg strömförbrukning, låg räckvidd och låg hastighet. Den som används i mobiler och surfplattor har för det mesta en räckvidd på ungefär tio meter. Men det räcker utmärkt för att strömma ljud med, i alla fall om du befinner dig i samma rum som högtalaren. En tunn innervägg mellan dig och högtalaren bör inte heller vara något problem.
 
Du kopplar samman mobilen och högtalaren genom att parkoppla dem. Det innebär att du aktiverar en funktion på högtalaren som gör att andra bluetooth-enheter tillfälligt kan leta reda på den. Sedan går du in i bluetooth-menyn på mobilen, gör en sökning efter nya enheter, hittar din nya högtalare och väljer Anslut. Har din telefon och din högtalare stöd för nfc (near field communication) är det ännu enklare. Då håller du dem bara emot varandra, så sköter de parkopplingen automatiskt.

 

 

 
Ljud i musik- och filmappar kommer nu att spelas upp i högtalaren. Många bluetoothhögtalare har även inbyggd mikrofon. Då tror mobilen att den är ett headset, och högtalaren kan vara högtalartelefon för samtal.

 

Läs vårt test av bluetoothhögtalare här.
 
Vill du röra dig mer fritt i hemmet och ändå ha musik överallt kan det vara smartare att ansluta till en nätverkshögtalare via wifi. Dessa är på senare år nästan uteslutande så kallade multiroomsystem, ett helt gäng högtalare uppkopplade till nätverket, antingen med fast kabel eller med wi-fi. När du spelar upp musik så strömmas den till alla högtalarna på samma gång. Du kan givetvis ha bara en högtalare, men varför inte ha samma musik i köket, i vardagsrummet och på toaletten?
 

Det finns idag ingen multiroom-standard som det finns för bluetooth-ljud, så alla tillverkare har sina egna system. Har du börjat med till exempel Sonos får du därför hålla dig till Sonos om du vill utöka ditt system med nya högtalare. För att spela upp musik använder du också i huvudsak tillverkarens egna app, eller de specifika andra appar som just det systemet har stöd för, till exempel Spotify, Deezer eller Tidal.
 
Multiroomsystem ställer inga höga krav på nätverket – ljud tar inte upp mycket bandbredd. Däremot kan de vara känsliga för långa svarstider. För att det ska låta bra behöver högtalarna vara noggrant synkroniserade, så att strömmen inte kommer någon tiondel senare till en eller flera av dem. Då låter det genast illa. Systemen har egna sätt att kontrollera detta och synka upp högtalarna, men får du mot förmodan ändå problem med det kan boven i dramat vara en långsam homeplug eller krånglande wifi-extender.

 

Läs vårt test av multiroom-system här.
 

 

Widi/Miracast från mobilen

Bluteooth är inte det enda sättet att strömma trådlöst direkt från mobilen utan lokalt nätverk, och bandbredden i bluetooth räcker dessutom inte till om du vill strömma video. Många telefoner, surfplattor och datorer har numera stöd för Miracast, en standard för trådlös bildöverföring som använder sig av Wi-Fi Direct. Wi-Fi Direct skapar ett litet privat, krypterat mini-nätverk med wifi-teknik mellan dig och mottagaren som sedan kan användas för att till exempel strömma video med Miracast.
 
På Windows-enheter kallas det inte för Miracast utan för Widi, som står för Wireless Display. WiDi var från början en konkurrerande standard men är numera Miracast-kompatibelt. Miracast kan strömma bild i upp till 1080p-uppplösning och skicka 5.1-ljud.
 

För att det ska funka måste skärmen eller tv:n givetvis också ha Miracast-stöd. Saknar du det så finns det ett flertal lösa Miracast-mottagare du kan köpa och plugga in i en hdmi-utgång. Hur du kopplar ihop enheterna kan sedan variera lite beroende på operativsystem och hårdvara, men det är ungefär lika enkelt som att ansluta en bluetooth-högtalare.

 

I Android dyker en uppkopplad Miracast-enhet upp som en Cast-enhet på samma sätt som en Chomecast. I Windows hanteras en Miracast/Widi-skärm som vilken annan extern skärm som helst.
  

Airplay och Google Cast

Mac-datorer, Iphone och Ipad har inte stöd för Miracast, utan använder en egen standard istället som heter Airplay. Den kan strömma video, eller om du vill bara ljud. Det använder inte Wifi Direct utan vanlig nätverksuppkoppling, så Airplay-mottagare måste vara inloggade på samma lokala nätverk som sändaren.
 

Vanligaste Airplay-mottagaren är en Apple TV, en dosa som du kopplar in till tv:n med hdmi. Kör du enbart Apple hemma så är det definitivt en bra lösning, då Airplay har god stabilitet och håller hög kvalitet. En Apple TV är dock inte direkt billig. Å andra sidan är det mer än bara en bildmottagare och innehåller både massor av appar och möjlighet att spela spel.

 

Apple har också Airplay-stöd i routern Airport Express, som har ljudutgång. Sedan finns det en uppsjö trådlösa högtalare med Airplay-stöd inbyggt.
 
Google har en konkurrerande lösning kallad Google Cast. Du kanske känner Google Cast bättre under namnet Chromecast, men det är i själva verket namnet på den vanligaste Google Cast-mottagaren, en liten dosa du pluggar in i tv:n, precis som Apple TV. Men det finns också andra Google Cast-mottagare. Dels Chromecast Audio, en Chromecast endast för ljud, och Nexus Player, som mer liknar Apple TV med fjärrkontroll, spel och appar. Tv-apparater från Philips och Sony har numera även Google Cast-mottagare (och i princip en hel Nexus Player) inbyggt.
 

 
Google Cast stödjs av alla nyare Android-enheter, och är även inbyggt i webbläsaren Chrome i både Windows och OSX. Det finns också en uppsjö IOS-appar med Google Cast-stöd.
 
Både Apple TV och Chromecast är dessutom så mycket mer än bara mottagare för saker du strömmar till dem från mobiler, plattor och datorer i nätverket. Framförallt har de direktkoppling till en mängd mediatjänster ute på nätet. Vi återkommer till dem i nästa del av Smarta Hemmet-skolan, där vi tittar närmre på de mängder av onlinetjänster som kan berika ditt digitala hem och göra det både smartare, säkrare och framför allt roligare.