Sverigedemokrater och miljöpartister. Ica-föreståndare och Coop-chefer. Preem-direktörer och Greenpeace-ledare. Även om skillnaden är stor mellan de här människorna finns det en sak som förenar dem: När medierna hör av sig svarar de.
Nyligen fick vi ett nytt bevis på det, i samband med Svenska Dagbladets granskning av influencern Pontus Rasmusson. Det visade sig att han lurat barn att ringa dyra betalnummer och gjort sexuella anspelningar i sina barnkanaler.
Det här har länge varit en självklarhet i demokratier som Sverige. Relationen mellan makthavare och medier kan knappast beskrivas som ett kärleksförhållande, men det finns ändå en grundläggande respekt.
De flesta inser att oberoende medier är en av grundstenarna i ett fritt samhälle, och även om ingen makthavare uppskattar att bli granskad så brukar de svara på frågor. Det här är en del av spelreglerna i ett öppet samhälle.
Tyvärr gäller de inte alla. De stora techjättarna verkar spela efter egna regler, och där är det inte självklart att svara när medierna hör av sig.
Youtube stängde av honom, men vägrade svara på tidningens frågor kring varför det skedde så sent. Pontus Rasmusson var även aktiv på Tiktok, men frågan hur det företaget såg på verksamheten fick aldrig något svar. Tiktok vägrade ge några kommentarer till Svenska Dagbladet.
Att Tiktok och andra it-jättar vägrar svara på frågor är mer regel än undantag. När en granskning i våras visade att Tiktok spelade en viktig roll i den ryska propagandan duckade företaget mediernas frågor.
Svenska musikjätten Spotify valde på samma sätt att inte svara på frågor om varför man under brinnande Ukraina-krig rekryterade medarbetare till sitt Moskvakontor.
Problemet är inte nytt. I SvD:s artikelserie Kreditkriget, avslöjade tidningen för ett par år sedan hur företag som Klarna skapade metoder som fick kunder att fastna i skuldfällor – men företaget lade locket på när man fick frågor om upplägget. Och när nyhetssajten Breakit avslöjade att bedragare använde Facebooks annonssystem för att sprida falska nyheter om svenska politiker blev det radiotystnad härifrån.
Listan skulle kunna göras lång. De flesta journalister som har försökt få svar från de digitala jättarna vet hur svårt det är – i stort och smått.
Många techjättar har inte ens någon närvaro i Sverige. Det här gäller exempelvis Wish och Shein. Trots att det är två av Sveriges största nätbutiker finns här inga svenska kontaktvägar – oavsett om frågorna gäller arbetsförhållanden eller konsumenträtt.
Jag skulle säga att det här är ett problem. Ett stort problem. Google, Facebook, Tiktok och Shein är några av våra största makthavare. De styr allt från vad vi har på oss till hur vi tänker. Jämfört med dem är svenska politiker på många sätt maktlösa.
Men med makt kommer ansvar. Det är det här som minsta Ica-föreståndare känner till. Jag önskar att samma ansvarskänsla fanns hos techjättarna.