Låt oss tala om den nya överklassen. Den där klassen som koketterar med den teknisk kunskap som pöbeln inte har. Den där klassen som är så fast i konservativa traditioner att kvinnor knappast göre sig besvär att försöka höja rösten i församlingen. Den där klassen som inte drar sig för med vilka medel som helst försvara sin upphöjda position. Låt oss tala om den. Nu.
Precis som i alla tider är medlemmarna i den nya överklassen ganska ointresserade av politik som inte gynnar dem själva. Det talas svepande om grundläggande principer och mänskliga rättigheter, men glömmer att människor som inte är precis som man själv är också är människor med rättigheter.
Den nya överklassen skriker högt om integritet och datasäkerhet när politiker vill förbjuda kryptering eller när deras Bitcoin-börs hackas. Men, när det läcker nakenbilder av kvinnliga kändisar, så är det plötsligt inte ett integritetsproblem. Det är inte ens en anledning att ställa högre säkerhetskrav de företag som erbjuder lagring i molnet.
Nej, när det läcker nakenbilder av kvinnliga kändisar så är det mest runkfest. Man dillar om ”moralpanik” och om att ”information wants to be free”. Sedan kallar man offret för ”n00b”, och hävdar med emfas att hon får skylla sig själv för att hon är så korkad som sparat bilderna på fel ställe. Slutligen taggar man sitt oempatiska brölande med #unzip så att ingen ska gå miste om poängen. Hö, hö.
Den nya överklassen betraktar sig själv som en evig underdog, trots att man sitter (eller efter färdig utbildning kommer att sitta) på välbetalda it-jobb och tjänar dubbelt så mycket som grannen. I själva verket slår den oftast ur ett tämligen privilegierat överläge.
Den nya överklassen hånar alla som är duktiga på annat än just det den själv behärskar. Är du inte tekniskt kunnig, så är du dum i huvudet och förtjänar varken medmänsklighet eller ens grundläggande rättigheter. Victimblaming 101.
Den nya överklassen ser ner på kvinnor. Är du en kvinna med teknik- eller gamingintresse, så är du ”fejk” och får faktiskt skylla dig själv om du får meddelanden om att du borde dö eller våldtas. Du borde ju ha vetat bättre. Det kostar att vara kvinna på nätet och ha ambitioner bortom att bara vara allmänt runkgodis. Misogyni 101.
Det är naturligtvis långt ifrån alla tekniskt bevandrade män som gör sig skyldiga till detta. Det finns många som gärna hjälper de som är mindre tekniskt bevandrade, ställer rätt politiska frågor om datasäkerhet och integritet och som behandlar kvinnor som fullvärdiga människor.
Det finns stunder när jag vacklar i min annars bergfasta tro på att internet gör oss till bättre människor. Kanske förtjänar mänskligheten inte det fantastiska verktyg internet skulle kunna vara. Kanske är internet som i Karen Blixens bok Babettes gästabud – ett bord dukat med delikatesser som gästerna inte har vett att uppskatta. Pärlor för svin.
De där stunderna finns, men de är korta. Nätet är också fullt av kloka människor av alla kön som inte gör skillnad på sina egna och andras rättigheter. Vi är inte lika högljudda som de som satt hån och hat i system, men det är viktigt att vi hittar varandra. Tillsammans kan vi återta nätet och göra det bättre för alla.
Anna Troberg, partiledare Piratpartiet
Precis som i alla tider är medlemmarna i den nya överklassen ganska ointresserade av politik som inte gynnar dem själva. Det talas svepande om grundläggande principer och mänskliga rättigheter, men glömmer att människor som inte är precis som man själv är också är människor med rättigheter.
Den nya överklassen skriker högt om integritet och datasäkerhet när politiker vill förbjuda kryptering eller när deras Bitcoin-börs hackas. Men, när det läcker nakenbilder av kvinnliga kändisar, så är det plötsligt inte ett integritetsproblem. Det är inte ens en anledning att ställa högre säkerhetskrav de företag som erbjuder lagring i molnet.
Nej, när det läcker nakenbilder av kvinnliga kändisar så är det mest runkfest. Man dillar om ”moralpanik” och om att ”information wants to be free”. Sedan kallar man offret för ”n00b”, och hävdar med emfas att hon får skylla sig själv för att hon är så korkad som sparat bilderna på fel ställe. Slutligen taggar man sitt oempatiska brölande med #unzip så att ingen ska gå miste om poängen. Hö, hö.
Den nya överklassen betraktar sig själv som en evig underdog, trots att man sitter (eller efter färdig utbildning kommer att sitta) på välbetalda it-jobb och tjänar dubbelt så mycket som grannen. I själva verket slår den oftast ur ett tämligen privilegierat överläge.
Den nya överklassen hånar alla som är duktiga på annat än just det den själv behärskar. Är du inte tekniskt kunnig, så är du dum i huvudet och förtjänar varken medmänsklighet eller ens grundläggande rättigheter. Victimblaming 101.
Den nya överklassen ser ner på kvinnor. Är du en kvinna med teknik- eller gamingintresse, så är du ”fejk” och får faktiskt skylla dig själv om du får meddelanden om att du borde dö eller våldtas. Du borde ju ha vetat bättre. Det kostar att vara kvinna på nätet och ha ambitioner bortom att bara vara allmänt runkgodis. Misogyni 101.
Det är naturligtvis långt ifrån alla tekniskt bevandrade män som gör sig skyldiga till detta. Det finns många som gärna hjälper de som är mindre tekniskt bevandrade, ställer rätt politiska frågor om datasäkerhet och integritet och som behandlar kvinnor som fullvärdiga människor.
Jag påpekar inte detta för att ni inte redan vet det, utan för att jag ska ha en stycke att peka på när en del av de där hyggliga killarna som säger sig vara emot victimblaming och misogyni hör av sig och säger att jag är en dum fitta för att jag utmålat dem som något de inte är. Swoosh är ljudet som uppstår när ironin i detta far över deras huvuden.
Det finns stunder när jag vacklar i min annars bergfasta tro på att internet gör oss till bättre människor. Kanske förtjänar mänskligheten inte det fantastiska verktyg internet skulle kunna vara. Kanske är internet som i Karen Blixens bok Babettes gästabud – ett bord dukat med delikatesser som gästerna inte har vett att uppskatta. Pärlor för svin.
De där stunderna finns, men de är korta. Nätet är också fullt av kloka människor av alla kön som inte gör skillnad på sina egna och andras rättigheter. Vi är inte lika högljudda som de som satt hån och hat i system, men det är viktigt att vi hittar varandra. Tillsammans kan vi återta nätet och göra det bättre för alla.
Anna Troberg, partiledare Piratpartiet
Anna Troberg är partiledare för Piratpartiet och en av dem som skriver på pcforalla.se/debatt