Det rasslar till i brevlådan och sekunden senare ligger det tjocka bruna kuvertet på hallgolvet. Det innehåller exakt vad jag har beställt: en extra laddsladd till min smartklocka.
Avgiften blir 125 kronor för varor till ett värde av över 1 500 kronor, samt 75 kronor för varor under. Sedan tillkommer moms. Det står klart att det är slut på den galna kinesiska prisfesten.
Eftersom jag har gjort min beställning från en kinesisk nätbutik kostar sladden nästan ingenting. Räkningen slutar på 27 kronor – inklusive frakt. Det är tio kronor billigare än portot för ett stort brev hos svenska posten.
Nätbutiker i Kina har lyckats pressa priserna till orimligt låga nivåer. Kepsar för 30 kronor, klockor för 17 kronor, skinnfällar för 95 kronor och bärbara datorer för 780 kronor – inklusive frakt. Allt är möjligt i butiker som Wish och Alibaba.
Eller rättare sagt. Allt var möjligt. Fram till nu. Nu skärper nämligen Tullverket kraven, och från den 1 mars kommer Postnord att ta ut en extra avgift som gör att staten får in tull och skatt på de här varorna. Hittills har små försändelser som min kabel i praktiken sluppit allt sådant.
Som konsumentredaktör borde jag förstås rasa, men jag skulle tvärtom säga att det är bra för oss alla. Vår tokshopping har nämligen ett pris – och det är någon annan som betalar.
De låga priserna är bland annat möjliga på grund av usla arbetsförhållanden i många kinesiska fabriker. Ansvarsfulla företag som H&M och Clas Ohlson ställer höga krav på de fabriker man gör affärer med och man gör ständiga kontroller. Även om rutinerna ibland misslyckas ger de oss konsumenter en helt annan trygghet än om vi handlar från en okänd kinesisk sajt.
Även när det gäller miljö och säkerhet ligger de flesta kinesiska fabriker långt efter. Det betyder bland annat att de elprylar vi köper kan vara livsfarliga att använda. Och risken för skadliga utsläpp från fabriken är förstås ännu större.
De kinesiska nätbutikerna har en orättvis konkurrensfördel jämfört med europeiska aktörer på grund av ett föråldrat postsystem. När Kina var ett fattigt u-land lät postföretag i väst kineserna få skicka brev och paket till kraftigt subventionerade priser. I dag gynnar de här inga fattiga privatpersoner – utan det är själva förutsättningen för att kinesiska nätbutiker ska kunna sälja prylar för några tior.
De låga priserna är också möjliga eftersom nätbutikerna inte betalar skatt och tull i Sverige. Det gör att vi alla förlorar skatteintäkter som exempelvis används för vård och skola. Enligt fackföreningen Handels kan det handla om en miljard kronor om året.
Att packa prylarna i enskilda paket och flyga dem från Kina är ekologiskt vansinne. Och det låga priset i kombination med dålig kvalitet gynnar en slit- och slängmentalitetet som är allt annat än hållbar.
Det finns säkert anledning att diskutera Postnords praktiska hantering av avgifterna. Men grundtanken är ändå rätt. Det är inte rimligt att jag ska kunna få en laddkabel levererad från Kina till min brevlåda för 27 kronor.