Därför behöver du en systemkamera

För bara fem år sedan var det självklart att den som ville ta riktigt bra fotografier behövde en systemkamera. Men redan då hade de flesta vardagsfotografer bytt till mobilen som huvudsaklig kamera. Idag är kamerorna – och kanske framför allt bildbehandlingsprocessorerna – i toppmodellerna från Apple, Samsung, Google och andra tillverkare så bra att många börjar undra varför de ska lägga tiotusentals kronor på ett kamerasystem.

 

Nu ska vi vara helt ärliga – om du aldrig står med mobilen i handen och svär över att något du skulle vilja fota helt enkelt inte går att fånga med dess kamera, då är det inte troligt att en systemkamera kommer att vara värd varken pengarna eller besväret. Tiden är definitivt förbi då en systemkamera gav uppenbart bättre resultat oavsett vilka slags bilder du tog.

 

Men det finns fortfarande många användningsområden där mobilkameror gör ett mycket sämre jobb, eller inte är något alternativ över huvud taget. Även på områden där mobilkameror kan ge bra resultat, kan systemkameror vara mer praktiska. Häng med så visar vi vad vitsen är med en systemkamera, trots att senaste Iphone och Galaxy S tar så imponerande bilder att det får cheferna på Canon och Nikon att svettas.

 

Långa objektiv och optiska begränsningar

Även om en del mobilkameror idag skryter om ”10x optisk zoom” och liknande påståenden finns det ett område där systemkameror har ett naturligt övertag. Fysikens lagar ställer nämligen till det för små sensorer med små objektiv. Det går inte att stoppa in en sensor med fler pixlar och tro att den ska kunna fånga detaljer bättre, inte ens om nya tekniker gör varje pixel mycket mer ljuskänslig. Själva optiken har också en upplösning och även en perfekt tillverkad lins begränsas av i hur mycket detaljer den bevarar.

Om det inte vore så skulle Nasa knappast ha skickat upp James Webb-teleskopet, med drygt sex gånger större spegel än Hubble-teleskopet. Alla som har sett resultatet från det nya rymdteleskopet förstår att när det gäller att urskilja saker på avstånd har storleken betydelse.

 

För kameror innebär det här att ju längre brännvidd objektivet har, desto mer skillnad gör en större bländaröppning, vilket kräver större linser i objektivet. Det enklaste svaret på vad du ska ha en systemkamera är därför: För att använda långa objektiv. En fågelskådare som kånkar runt på ett 500-millimeterojektiv behöver inte oroa sig för att en mobilkamera kommer att vara i närheten i första taget.

Samsung Galaxy S22 Ultras telekamera motsvarar som exempel 230 millimeter brännvidd med fullformat. Men den faktiska upplösningen i foton tagna med den (detaljerna du kan skönja, särskilt längs kanterna av bilden) är fortfarande inte i närheten av upplösningen av ett billigt zoomobjektiv inställt på 230 millimeter på en flera år gammal fullformatskamera.

 

Ultravidvinkel

Även åt andra hållet är mobilerna begränsade. Det finns än så länge inga mobilkameror med riktigt extrema vidvinkelgluggar, som fiskögonobjektiv med mer än 180 graders bildvinkel. Hur skulle det ens fungera utan att mobilens baksida och dina fingrar tog upp en stor del av bilden? Det här är kanske inte ett område många hobbyfotografer är intresserade av, men om du är en av dem kan en systemkamera vara vad som krävs för att stilla ditt lystmäte.

 

Skärpedjup och bokeh

Visst är det imponerande hur bra porträttlägena i de senaste årens mobilkameror fungerar. Personen du fotar står i skarp kontrast till en härligt krämig bakgrund, komplett med små ljuscirklar istället för skarpa ljuspunkter. Det ser bra ut i mobilen och när du delar på Instagram, men testa att skriva ut det i stort format som 40 x 60 centimeter så syns skavankerna snart. Titta kring öron och hår till exempel så finns det nästan alltid uppenbara fel i mobilernas bildbehandling.

Foton tagna med teleobjektiv på systemkameror, särskilt fullformatsensor, har en helt annan känsla i bokeh, som suddigheten på allt som inte är i fokus kallas. Varje objektiv har ett unikt utseende på bokeh. Vad som är snyggt kan så klart vara en smaksak, men många föredrar till exempel jämn bokeh framför bokeh med skarpa ringar.

 

Med en systemkamera och ett ljusstarkt objektiv kan du välja hur kort skärpedjup du vill jobba med beroende på vad du vill visa i bilden, hur mycket rörelse det är (det är svårare att få rätt fokus med kort skärpedjup) och vad du försöker säga med bilden.

 

Läs även: Så tar du bättre bilder med mobilen

 

Många systemkameror har ytterligare en funktion du kan använda för att jobba med kort skärpedjup. Det kallas focus bracketing eller fokusvariation och går ut på att kameran automatiskt tar en snabb serie foton med fokuspunkten flyttad en liten aning mellan varje bild. Resultatet blir en trave bilder som kan användas på två sätt: Antingen kan du gå igenom traven och välja ut den som har fokusplanet precis rätt, till exempel i nivå med ögonen (och inte ögonfransarna, som så ofta händer med kamerans autofokus), eller med något som kallas focus stacking.

Focus stacking, eller fokussammanslagning, går ut på att kombinera flera bilder för att skapa en bild med större skärpedjup. Det påminner om hur hdr-tekniken slår ihop flera bilder med olika exponering för att ge större dynamiskt omfång, men handlar istället om att kringgå begränsat skärpedjup.

 

Det här används kanske framför allt inom makrofotografi, där skärpedjupen kan vara extremt korta, även med små sensorer och objektiv. Om du ser ett otroligt detaljrikt foto av en insekt på nära håll, där alla delar av djuret är i fokus, är sannolikheten väldigt hög att fotografen använde focus stacking. Detsamma gäller många produktbilder och faktiskt ibland även arkitekturbilder (som bilder i bostadsannonser).

Slå ihop fokus med Photoshop

Att slå ihop en trave bilder tagna med focusvariation är enkelt gjort i Photoshop. Använder du Lightroom Classic kan du markera de ingående bilderna och välja Foto -> Redigera i -> Öppna som lager i Photoshop. I Photoshop väljer du Arkiv -> Skript -> Läs in filer i stapel.

 

Markera alla lager och välj Arkiv -> Blanda lager automatiskt. Välj Stapla bilder och kryssa ur Innehållsanpassad fyllning på genomskinliga områden. Klicka ok och vänta tills den är klar. Sedan kan du beskära bilder och göra eventuell vidare redigering.

 

Fånga ögonblicket

I rätt ljus är bättre mobilkameror snabba. Autofokus har snabbats upp och de moderna algoritmerna som bakar ihop flera exponeringar kan arbeta med en serie väldigt korta, snabbt tagna bilder. Men jämfört med systemkameror dröjer det en evighet mellan att du trycker på slutarknappen och får en färdig bild. Och när det börjar mörkna, eller om du bara går in i en dåligt upplyst lokal, blir skillnaden ännu större.

Det här handlar inte om att mobilen inte kan ”frysa handlingen” som det brukar kallas. Bilderna blir inte suddiga. Men det är svårare att vänta på precis rätt ögonblick och *klick* fånga just det. Även om du lyckas kan det mycket väl visa sig att kompositionen blev fel eftersom du råkade flytta kameran när du tryckte på slutarknappen.

 

Ett annat sätt en systemkamera kan hjälpa dig ta actionbilder är med mer avancerade autofokusinställningar. Många systemkameror har inställningar för vilket område av bilden autofokus ska jaga i och huruvida fokus ska fastna där eller kontinuerligt uppdateras, så länge du håller slutarknappen halvt nedtryckt. Sådan kontinuerlig autofokus är framför allt användbart med längre objektiv då du försöker fota något eller någon som rör sig så att säga i y-led (närmre och längre ifrån dig). Vissa kameror har även ett särskilt autofokusläge som letar efter och fokuserar på ögon.
 

 

Ljussättning

Oavsett hur bra mobilkameror är på att fota i halvdunkel kan de inte åtgärda ljus som helt enkelt är fult. När din avsikt med fotografering är att ta bilder du vill njuta av och kanske dela med andra räcker det inte med att det är ljust nog att få till en duglig exponering. Med systemkamera kan du skaffa en eller flera externa blixtar och själv skapa rätt ljussättning.

Börja med en blixt i blixtskon på kameran, som du sedan kan vinkla uppåt och i olika riktningar för att få till olika ljus. Bara där får du avsevärt bättre porträtt i dåligt inomhusljus. Därifrån kan du gå vidare med blixt på stativ med fjärrutlösare, paraplyer och andra ljusformare, färgfilter och annat.
 

 

Bestäm själv

När du fotar med mobilen kan det ofta kännas som att den vill bestämma. Allt du behöver göra är att sikta, och försöker du få till ett annat resultat än vad kameran vill stretar den emot. Visst finns det tredjepartsappar med fullständigt manuella kontroller, men då kommer handhavandet i vägen. Med fysiska rattar och knappar på en systemkamera fastnar inställningarna i muskelminnet och du kan fokusera på bilden.

Förutom snabbare och enklare inställningar kan du med systemkamera påverka exponeringen på andra sätt, inte minst med hjälp av filter. Med ett så kallat nd-filter minskar det inkommande ljuset, vilket kan användas i kreativa system för att till exempel kunna fota med öppnare bländare eller långa exponeringstider i starkt dagsljus. Föreställ dig till exempel ett vattenfall som i din kamera förvandlas till ett skimrande draperi. Med mobilen får du ta till kreativa lösningar som att hålla ett svetsglas framför kameran, och många mobilkameror har kort maximal exponeringstid.

 

Roligare med systemkamera

Allt handlar inte om siffror och kvantitativ kvalitet. Fotografi är en konstform och för många en hobby som kan handla lika mycket om hantverket som slutresultaten. En systemkamera är fysisk på ett sätt mobiler inte är. Att lära dig vad alla inställningar gör och hur de påverkar bilderna gör att kameran kan kännas som en förlängning av din fantasi.

 

Det är helt enkelt roligare att plåta med en systemkamera. Att välja bland dina objektiv för att få rätt perspektiv på något eller någon du vill fotografera. Att titta på ljuset och placera dig själv så att det faller på ett behagligt sätt. Att experimentera med exponeringsinställningar för att få till känslan du är ute efter. Känslan när du importerar dina första foton till Lightroom eller något annat program och zoomar in till 100 procent och se hur mycket mer detaljer du har att arbeta med jämfört med mobilens bilder.

 

Några kameratips

Det finns på tok för många kameror för att vi ska kunna gå igenom samtliga. Fotografer är ökänt territoriala med sina kameramärken. Vad någon svär är den bästa kameran du kan skaffa tycker en annan är skräp. Men vi kan trots det ge några mer allmänt hållna tips.

Större sensor, större skillnad

Om du har råd ger en fullformatkamera (det vill säga där sensorn är 36 x 24 millimeter stor) mer av det som gör systemkameror speciella. Det korta skärpedjupet är det mest uppenbara, och du får till det även med billigare, mindre ljusstarka objektiv som med en mindre sensor inte räcker för att få de där krämiga bakgrunderna. Även en äldre modell, som fortfarande säljs ny, som Sony A7 II eller Nikon D750, åstadkommer mycket som inte går med mindre kameror.

Hasta inte med objektiv

Köp inte på dig en massa dyra objektiv innan du har kommit igång och börjar förstå vilka slags bilder du tycker om att ta. Du tjänar inget på att ha ett stort, tungt, dyrt långt zoomobjektiv om du mest gillar porträtt och vida landskap. Ett sätt att testa dig fram är att börja med ett billigt objektiv med stort zoomomfång och se i efterhand vad du verkligen tycker du saknar (öppnare bländare? makro? ultravidvinkel? supersnabb autofokus?).

Skaffa åtminstone ett riktigt ljusstarkt fast objektiv

De är inte lika flexibla som zoomobjektiv, men objektiv med fast brännvidd har flera fördelar: De är mindre, lättare och billigare. Och de tvingar dig att bli mer kreativ med komposition. De flesta kameratillverkare har en billig 50 millimetersglugg med bländare f/1,8, men du kan även kika på till exempel 35 millimeter, och f/1,4 om du vill få ännu lite krämigare bokeh.