När jag städade mitt arbetsrum passade jag på att samla ihop alla mobilladdare, och det blev en ordentlig hög. Jag hittade 27 laddare i olika skåp och lådor – och då har jag ändå gett bort, förlagt eller återvunnit ett antal laddare under årens lopp.
EU tog täten, och nu ser vi hur andra länder kan följa efter. Den senaste tiden har vi kunnat läsa att USA, Brasilien och Indien kan vara på väg att fatta liknande beslut.
En gemensam standard för laddningen är en stor vinst för oss konsumenter, eftersom vi slipper ha olika laddare till olika prylar. En annan fördel är att det blir lättare att dela laddare med vänner och kollegor.
Förklaringen är förstås att jag har fått en ny laddare varje gång jag har köpt en ny mobil, surfplatta, trådlösa högtalare – eller någon annan pryl som går att ladda.
När den laddningsbara småelektroniken fick sitt genombrott var det fullt rimligt att tillverkarna skickade med laddare till sina produkter. Då, för 20 år sedan, använde nästan alla tillverkare sina egna tekniska lösningar, och det var nödvändigt att få en ny laddare varje gång. Det här problemet har dock försvunnit. Numera använder nästan alla tillverkare samma standardladdare – och numera äger nästan alla konsumenter minst en sådan laddare.
Mot bakgrund av det här fattade EU i somras ett viktigt beslut. Alla mobiler, surfplattor och liknande prylar som säljs inom unionen ska kunna laddas med en så kallad usb c-laddare. För några dagar sedan klubbade även Europaparlementet lagen. I praktiken är det här ett beslut som bara berör Iphone, eftersom alla andra tillverkare sedan länge använder usb c-laddarna.
EU tog täten, och nu ser vi hur andra länder kan följa efter. Den senaste tiden har vi kunnat läsa att USA, Brasilien och Indien kan vara på väg att fatta liknande beslut.
Beslutet gör det också lättare för kreativa utvecklare att ta fram nytänkande laddare. Själv investerade jag exempelvis nyligen i en kompakt reseladdare som kan ladda min bärbara dator, min surfplatta och min mobil samtidigt. Att slippa datortillverkarens stora laddklump är för mig en stor fördel – i det lilla.
Den stora poängen med beslutet handlar dock om något viktigare. Det handlar om miljön. Mina 27 överblivna laddare är nämligen långt ifrån ensamma. Enligt EU:s statistik slänger vi runt 11 000 ton laddare i onödan – varje år. Vilket enormt slöseri!
Men om miljövinsten ska bli verklighet måste mobiltillverkarna sluta skicka med onödiga laddare med alla nya prylar – och det skulle de kunna göra redan i dag. Även om EU:s regler träder ikraft först 2024, så finns det ingen anledning att vänta.
Vissa tillverkare har redan börjat, och om alla valde att skippa laddarna skulle det inte bara betyda minskade behov av energi, plast, metaller och mineraler för att tillverka laddare. Det skulle även göra kartongerna mindre och lättare – vilket reducerar transportutsläppen.
Naturligtvis räddar vi inte miljön genom att skippa mobilladdarna, men det är ändå ett steg i rätt riktning. Och jag tror faktiskt att de flesta konsumenter skulle uppskatta att tillverkarna slutar att skicka med onödiga laddare. Själv känner jag i alla fall inget behov av att få laddare nummer 28.