Anslutningar och bildskärmar
När du använder din dator, vare sig det är en laptop, en stationär pc på skrivbordet, en surfplatta eller en smart mobiltelefon (ja, det är också en dator), så är det egentligen inte datorn du stirrar på timme efter timme. Det är skärmen. Och mycket av hur du upplever din dator har att göra med hur bra din skärm är och hur bra den är anpassad till dina behov.
Anslutningar och bildkällor
I en laptop behöver du inte bekymra dig om hur skärmen får bild, allt är ju färdigkopplat. Men för skrivbordsskärmen behöver du ha koll på olika typer av kontakter.Kalibrera din tv – så får du bästa bilden
På senare tid har det dessutom blivit vanligt med skärmutgång i usb c-format. Dessa kan vara både hdmi och displayport, men displayport är vanligast. Har din dator Thunderbolt 3- eller Thunderbolt 4-port, som har usb c-format, så innebär det att den även har displayport.
Nya versioner hela tiden
Ju bättre skärm du har i upplösning, frekvens och färgnyanser, desto mer data kräver videosignalen. Hdmi och displayport är därför under ständig utveckling med nya versioner som kan skicka bildinformation snabbare, och klara kraven från sådant som 4k-skärmar, hdr-video och mycket mer.Senaste versionen av hdmi heter 2.1 och senaste displayport är 2.0. Men föregångarna, hdmi 2.0 och displayport 1.4 eller 1.4a är än så länge vanligare. Du behöver inte oroa dig för att dina portar är för gamla, allt är bakåtkompatibelt. Men om både dator och skärm stödjer en nyare version kan du få möjlighet till bättre bild. Hdmi och displayport skickar också digitalt ljud, om datorn stödjer det, vilket de flesta gör. Om din skärm har inbyggda högtalare eller hörlursport dyker den upp som en extern högtalare till datorn.
Utöver hdmi och displayport kan du stöta på två äldre anslutningstyper som kan vara bra att hålla reda på:
Vga. En klassisk analog kontakt från slutet av 80-talet, även kallad d-sub. Färgomfånget är litet och upplösningen låg. Men vga förekommer fortfarande i äldre projektorer. Därför ser vi fortfarande vga-portar på en del datorer, och vga-adaptrar är vanliga.
Dvi. Vanligaste skärmporten för datorer i början av 2000-talet. Dvi finns i digital verskion, dvi-d och analoga dvi-a, men den digitala användes mest. Det är samma signal som hdmi och en billig adapter kopplar samman dem. Dvi skickar dock inte ljud. Slutligen finns dvi-i som har både digital och analog signal.
Fyra typer av bildskärmar
Det har genom åren funnits många olika typer av bildskärmar och fram till 2000-talet var stora analoga crt-skärmar dominerande. Numera är de nästan helt utdöda, och vi inkluderar den inte i denna guide.Det som tog över och fortfarande är störst idag är lcd-skärmar. De har bakbelysning och ett lager av flytande kristall som släpper igen ljus av olika färger. Det är en pålitlig teknik som blivit bättre och bättre med tiden. Det finns främst tre varianter av lcd-skärmar: tn, va och ips.
Tn-skärmar är de billigaste, och hittas ofta i enklare laptops. De har snäv betraktningsvinkel så att färger och ljus förvrängs om du tittar på dem från sidan. Färgomfång och färgdjup är för det mesta också begränsade. Tn-skärmar har dock en fördel: de kan ha väldigt snabba svarstider vilket gör dem populära för spel.
Ips-skärmar är vanligast idag. De har mycket bra betraktningsvinklar, och kan ha utmärkt färgkvalitet. Men det finns stor variation, från billiga till påkostade och extra proffsiga. De har inte lika korta svarstider som tn-skärmar, men det finns relativt snabba.
Handla dina prylar utomlands – här gör du bästa fynden
Va-skärmar har hög lägstanivå på färger, men en proffsig ips-skärm är oftast vassare. De har klart bättre betraktningsvinkel än tn-skärmar men sällan lika bra som ips. De har en stor fördel, bättre svärta och högre kontrast. Det gör dem populära i bland annat tv-apparater. De har dock sämst svarstider av de tre.
Slutligen har vi oled-skärmar, vanliga i smartphones och i tv-skärmar, men ännu inte i datorer. Det är en dyrare teknik, med tätt packade individuellt kontrollerade dioder. De har utmärkta betraktningsvinklar, hundraprocentig svärta och kontrast, och bra färgkontroll. De är också relativt strömsnåla, vilket kan göra dem intressanta för laptops. Vi hoppas på mer oled i datorer i framtiden.
Faktorerna som påverkar bildkvaliteten
Mått, format och upplösning
Upplösningen avgör två saker, hur mycket information som får plats på skärmen, och hur skarp bilden ser ut. Det är en kombination av skärmytans storlek, och antalet punkter. Skärmstorlekar anges i antalet tum på diagonalen.Det kan dock bli missvisande eftersom alla skärmar inte har samma format. En del är mer kvadratiska och andra extra breda. Det vanligaste bildförhållandet på skärmar idag är 16 genom 9, samma som i en tv. Det skrivs ut som 16:9. Men extra breda skärmar i formatet 21:9 eller 32:9 börjar bli vanliga. En del laptopskärmar är högre på höjden, formatet 3:2 är vanligt. Så det blir ett lite ungefärligt mått, men det är det som branschen använder sig av, så det får vi tyvärr leva med.
Antalet bildpunkter skrivs enkelt ut i rena siffror. Till exempel det absolut vanligaste formatet 1 920 x 1 080 pixlar på bredd respektive höjd. Ju fler desto tätare packade, och ju tätare desto skarpare bild. Det är vanligt att man ibland förkortar det hela och bara anger antal pixlar på höjden, i formatet 1080p, 1440p och så vidare.
Idealt är om pixlarna sitter så tätt och är så små att du inte kan se dem med blotta ögat. Här brukar 300 dpi (dots per inch, eller pixlar per tum) uppges som ett mål, men det är egentligen för text på ett utskrivet papper. En datorskärm har du normalt längre från ögonen och då behöver inte punkttätheten vara lika hög. Runt 200 dpi räcker.
Vi brukar rekommendera 1 440 pixlar på höjden för en 13-15 tums laptopskärm eller en 24-27 tum skrivbordsskärm på normalt armslängds avstånd, och 2 160 pixlar (även kallat 4k) för en större skärm. Men i bägge fallen ser det fortfarande helt okej ut även med snäppet lägre upplösning. Man kan då se individuella pixlar men det är datorgränssnitt anpassade till att hantera och för det mesta ge en snygg upplevelse ändå.
Bildfrekvens
En rörlig bild är som bekant egentligen fasta bilder som byts ut. En biofilm är för det mesta i 24 Hz (händelser, i detta fall bilder, per sekund), och en tv-sändning ligger på antingen 25 eller 50 Hz. Datorskärmar har för det mesta en frekvens på 60 Hz, vilket ger en bra grundnivå som funkar till det mesta.Det finns dock bildskärmar med till exempel 120 eller 144 Hz frekvens. För det mesta är de tänkta främst för datorspel där extra bildfrekvens ger en fördel i snabba spel. Men det kan finnas orsak att gå över till det även om du inte spelar mycket. Det ger en mer realistisk känsla även i ett vanligt datorgränssnitt. Det är dock ovanligt i ”vanliga” datorskärmar. Det tar extra datorkraft och energi, så det påverkar batteritiden i en laptop, och det kräver extra datahastighet.
Bildfrekvensen beror också på vad datorn kan leverera. Du behöver inget dyrt grafikkort så länge du inte ska spela spel, men med en äldre grafikrets eller gamla drivrutiner kan ibland ge problem att ens komma upp i 60 Hz. Datorn behöver också rätt typ av skärmport, för 60 Hz på en 4k-skärm gäller till exempel antingen displayport 1.3 eller nyare, eller hdmi 2.0 eller nyare.
En för gammal processor kan också orsaka problem. Det finns tyvärr ingen enkel tumregel för detta, men med någolunda modern hårdvara samt uppdaterade drivrutiner bör du kunna undvika problemen.
Ljusstyrka och kontrast
Ljusstyrkan i skärmen anges i cd/m2 (Candela per kvadratmeter), och anger styrkan när den är inställd till 100 procent och visar en vit yta. Ibland används ett äldre namn på samma enhet, nits. Det är samma sak. Hur mycket ljusstyrka du behöver beror på skärmtyp och var och hur den förväntas användas.I ett normalt upplyst rum räcker det bra med ungefär 120 till 200 cd/m2, men om du har infallande utomhusljus kan det vara bra med upp till 300 cd/m2. En laptop som du vill kunna använda utomhus kan behöva upp till 500 cd/m2. Många smartphones och surfplattor har starkare skärmar än så, upp emot 1000 cd/m2, för att kunna rivalisera med starkt solljus.
Motsatsen till detta är skärmens svärta, hur mörka dess mörkaste pixlar blir. Skärmar med oled-teknik kan visa helt svarta pixlar, i lcd-skärmar läcker dock alltid lite av bakbelysningen igenom. Lite i bättre skärmar, mycket i sämre. I allmänhet är lcd-skärmar med va-teknik bättre på detta än de med tn- eller ips-teknik.
Skillnaden mellan ljusstyrka och svart-nivå är skärmens kontrast. Det handlar alltså om skillnad på pixlar som visas samtidigt. Om du ställer ner skärmens totala ljusstyrka blir svarta punkter givetvis mörkare. En del skärmar påstår sig ha ”dynamisk kontrast”. Det innebär bara att de i vissa fall kan variera ljusstyrkan automatiskt beroende på bilden som visas. Det är inte riktig kontrast, men kan i vissa lägen upplevas som lite extra.
Här bör vi också nämna punktkontrast. Olika skärmar och tekniker är olika bra på att isolera enskilda pixlar, så att ljus från en vit pixel inte ”läcker” över till en svart pixel strax intill. Ju bättre de är på det, desto skarpare upplevs bilden. Här är åter igen oled den klart bästa tekniken.
Dynamik och färgdjup
De flesta skärmar använder sig av tre gånger 8 bitar data för att beskriva en pixel, ett värde på mellan 0 och 255 för rött, grönt och blått. Det blir totalt 16,7 miljoner färgkombinationer. Det kan verka mycket, och för vardagligt bruk räcker det långt. Men det har faktiskt begränsningar. Vid svepande toningar mellan närliggande färger ser du tydligt gränsen mellan nyanserna.Därför finns det skärmar med 10 bitars färghantering, eller 1,07 miljarder färger, och till och med de som klarar 12 bitar. Det ger snyggare toningar och möjlighet att visa extra detaljer i bilder. Detta kallas ofta för hdr, High Dynamic Range.
Många skärmar som tar emot 10 bitars hdr har dock i själva verket inte en äkta 10 bitars skärmpanel. Sådana är än så länge mer sällsynta och extra dyra. Istället använder de sig av en vanlig 8 bitars skärmpanel och olika former av så kallad interpolering för att fejka extra nyanser. Det kan handla om att den växlar snabbt mellan olika färger, eller ritar färgblandningsmönster, ett effektivt sätt om skärmen har hög punkttäthet.
Färgomfång och färgkorrekthet
Färgomfånget beskriver istället hur bred en skärms färgpalett är – hur intensivt rött, grönt och blått den kan visa. Ingen skärm kan motsvara verkliga livet i detta fall, men de kan komma olika nära.För detta finns det ett gäng olika standarder definierade. De vanligaste tre i datorskärmar är srgb, Adobe RGB och dci-p3. De representerar färgomfång som medieproffs använder sig av. För att göra det enkelt kan man säga att om din skärm matchar en av dessa till 100 procent, eller ligger någon procent under, så är det bra kvalitet.
Srgb är framtagen för grafik-jobb och utskrifter, men har nästan samma färgpalett som Rec. 709, färgstandarden för hdtv. Det gör att den även är bra för att spela upp video. Adobe RGB har en större färgrymd, framför allt extra gröna toner. Den ska passa fotografer som jobbar med fotoutskrifter. Dci-p3 har även den extra färgomfång, men med mer fokus på röda toner än gröna.
Men det räcker inte att ha en stor färgrymd, du vill ju också att en enskild färg i verkligheten ska motsvara samma färgton på skärmen. Detta går att mäta och även till stor del korrigera med professionella kalibreringsverktyg och redovisas med ett värde kallat Delta E, där 0 är helt matchande. De flesta ser inte skillnader så länge Delta E-värdet är under 3, men ett tränat öga kan detektera avvikelser på ner till 1.
Inställningar och funktioner
Skärmprofiler för olika ändamål
Det är inte säkert att du vill ha samma ljus- och färginställningar när du tittar på film som när du jobbar i Excel. Skärmar har ofta en handfull förinställda profiler för detta som du kan komma åt och snabbväxla emellan, och ofta en eller flera som du kan finjustera själv. Lär känna de som finns i din bildskärm så kan du få ut mer av skärmen.
Ljusstyrka, kontrast och skärpa
Det mest grundläggande att ställa in är skärmens ljusstyrka, som du ställer så du får bra intensitet men helst inte så att den bländar och irriterar. ”Rätt” ljusstyrka är subjektivt men påverkas av hur ljust det är för övrigt där skärmen står. Ljusstyrka är en av få saker du kan kontrollera även på en laptop. Många laptops och även en del fasta skärmar har ljussensorer och kan ställa in lagom ljusstyrka automatiskt.Ökad kontrast gör halvmörka pixlar mörkare och halvljusa pixlar ljusare. Det kan ge en extra känsla av skärpa, men gör att bilden tappar nyanser. Det kan vara behändigt i vissa lägen som när du jobbar med text och kontorsgrafik, men kanske inte när du redigerar foton. Film och spel kan också få lite extra stuns och intensitet, men då på bekostnad av detaljer. För det mesta rekommenderar vi ett neutralt mellanläge.
Slutligen har skärmar ofta ett reglage för ”skärpa”. Det är lite märkligt på en digital datorskärm där varje pixel är exakt kontrollerad, men har levt kvar som begrepp sedan crt-tiden. Ökad skärpa här innebär samma sak som ett skärpefilter i Photoshop, skärmen detekterar när pixlar intill varandra har stor kontrast, och överdriver den. En aning extra skärpa kan ibland kompensera för låg punktkontrast i vissa lcd-skärmar, men i allmänhet kan du skippa det.
Färgtemperatur
Bildens färgtemperatur innebär att hela färgskalan är lätt skiftad åt ”kalla” toner som blått eller ”varma” toner som rött och gult. Färgtemperatur kan anges i kelvin, och motsvarar färgen i en viss metall när den värms till en viss temperatur. Därför pratar man om just färgtemperatur.Neutralt vitt ljus inomhus ligger på runt 3500K, ett varmare upplyst rum kan ligga på nedåt 2 000K, och solljus kan ligga på upp mot 6500K. Därför kan du behöva justera temperaturen i skärmen för rätt upplevelse. En del skärmar anger just kelvin-värden, men inte alla. En del datorer och skärmar har färgsensor inbyggd och kan justera detta automatiskt.
Gamma
Gammavärdet beskriver distributionen av ljusnivåer. Ett högt Gammavärde innebär att det är fler ljusa nyanser än mörka, vilket kan ge en utfrätt bild och ett lågt värde innebär motsatsen, mörkare bildupplevelse. I bägge fallen är helt svart och helt vitt dock samma.Gamma går att justera på skärmar eftersom olika bildkällor levererar olika gammakurvor och då kan du behöva kompensera för det i skärmen så att resultatet blir så nära neutralt som möjligt. Antingen med professionell utrustning som kan mäta värdena, eller helt enkelt så att du tycker att det ser bra ut.
Blåljusfilter
En intressant funktion i många skärmar är möjlighet att filtrera bort vissa blåa toner ur färgpaletten. Det görs av två orsaker. Dels är en del av de blå tonerna i en skärm lite extra påfrestande för ögonen utan att de egentligen påverkar hur bilden upplevs mer än marginellt. Dessa kan då dämpas med ungefär bibehållna synliga färger.En annan typ av blåljusfilter kallas ibland för natt- eller kvällsläge. Kallare blått ljus som påminner om dagsljus utomhus och att stirra på en för blå skärm framåt kvällen kan därför lura hjärnan och störa dygnsrytmen. Därför kan dessa mer kraftfulla blåljusfilter dämpa tonerna rejält och ge dig en extra varm skärmbild framåt kvällen, så att kroppen inte är i dags-läge när det är tid att gå och lägga sig.
Pip och pbp
Har du flera bildingångar på din skärm kan en del visa bägge samtidigt, med pip- eller pbp-funktion, kort för ”picture in picture” eller ”picture by picture”. Det kan vara praktiskt på en extra bred skärm som då kan visa bild från två datorer på en gång sida vid sida, i pbp-läge. Pip-läge innebär att den andra bildkällan visas kompakt som ett litet fönster inne i skärmen.
Tips för bättre skärmupplevelse
1. Anslut extra bildskärm eller projektor till datorn
Inte nöjd med en skärm? Det är lätt att ansluta fler, så länge du har extra kontakter för det. Det är fritt fram att blanda hdmi, displayport och till och med gamla vga-skärmar. Bara ställ upp, plugga in och slå på din extra skärm. Att ansluta en projektor går till på precis samma sätt. Plugga in och slå på, och den dyker upp som en extra ”skärm” i systemet.Högerklicka på skrivbordet och välj Skärminställningar. I menyn Flera bildskärmar väljer du hur den nya skärmen ska bete sig. Den kan visa samma sak som huvudskärmen, ta över bilden helt, eller utöka skrivbordet. I utökat läge kan du ange hur den är placerad, så att du sedan kan flytta muspekaren från ena skärmen till den andra i den riktning skärm nummer två står.
Numera går det också att koppla in en del skärmar (och projektorer) trådlöst med Wireless Display-teknik och en standard som heter Miracast. Det går till på ungefär samma sätt som om du kopplar in en bluetooth-mus. I skärmmenyn väljer du Anslut till en trådlös bildskärm. Finns det en i närheten som går att koppla upp dyker den upp i en lista, där du kan välja den. Sedan får du instruktioner på den skärmen hur du godkänner parkopplingen till datorn.
2. Anpassa gränssnittet till punkttätheten
Har du en ny riktigt snygg och högupplöst skärm? Då finns risken att du drabbas av en sidoeffekt av det, krympt gränssnitt och pilligt finstilt text i program och menyer. Dessa är normalt matchade mot pixlarna i skärmen, och blir därför mindre med högre punkttäthet. Men det går att åtgärda.I skärmmenyn hittar du menyn Ändra storleken för text appar och andra objekt. Här kan du välja att skala upp gränssnittet i jämna steg mellan 125 och 225 procent. Testa ett steg större än vad du har nu, och fortsätt uppåt tills du är nöjd med vad du ser. En del detaljer i gränssnittet ändras inte förrän du loggat ut och in på datorn, till exempel med en omstart. Enstaka program kan vara skriva så att de inte följer med uppskalningen, men för flertalet bör upplevelsen bli klart bättre.
3. Skärmkalibrering i Windows 10
För bästa proffsig bildkvalitet kan du med en bra skärm och rätt verktyg göra en riktig skärmkalibrering, men i Windows 10 finns numera ett bra verktyg för en enklare manuell skärmjustering. Här stegas du igenom ett gäng testbilder och berättar för Windows hur de ser ut. Med den informationen kan systemet justera bilden som skickas till skärmen för en mer neutral och korrekt bild.
Här hittar du den: Öppna startmenyn och gör en sökning på Färghantering. Öppna programmet, och gå där in under fliken Avancerat. Gå ner till Kalibrering av bildskärm och tryck Kalibrera bildskärm. Nu öppnas ett nytt fönster som tar dig igenom Windows kalibrering steg för steg.
Det består av fyra steg, justering av gamma så att ett testmönster ser korrekt ut, manuell justering av ljusstyrka och kontrast som du kan välja att hoppa över, en enkel justering av färgbalans, och en justering av hur text i Windows visas. Allt som allt tar det under fem minuter och kan göra markant skillnad.
Av: Mattias Inghe, Testredaktör PC för Alla
Jag testar datorer, datortillbehör, smartphones och mycket mer. Har du förslag på prylar du vill att vi testar - kontakta mig!