Fixa bilderna som ett proffs – stor guide till Photoshop Elements

 

Fixa bilder som ett proffs

Själva fotograferandet är bara en liten del av att skapa en snygg bild. En minst lika viktig del för att få bilden så som du vill ha den är att redigera den i ett bildbehandlingsprogram. Det bästa (och dyraste) programmet just nu är Adobe Photoshop. 

 

Guide: Redigera film med Adobe Premiere Elements

 

Photoshop Elements är en enklare version av Photoshop, men för de flesta räcker det mer än väl. Programmet saknar en del mer avancerade funktioner, men är fortfarande ett väldigt kapabelt bildredigeringsprogram med stora möjligheter att ge dina foton det där lilla extra.

 

Dessutom kostar det betydligt mindre än det avancerade Photoshop. 

 

I denna guide lär du dig bland annat:
✔️Grunderna 
✔️Hantera lager 
✔️Justera färger 
✔️Retuschering 
✔️Friläggning och mycket mer.

 

Kom igång

 

Kom igång

Om du aldrig har använt Photoshop Elements kan det vara bra att stifta bekantskap med hur det ser ut och var du hittar olika funktioner och verktyg.

På bilden ovan (klicka för större version) kan du se några av de viktigaste bitarna i Expert-läget som vi kommer använda i den här skolan.

• Verktygslådan ligger till vänster och är indelad i sex avdelningar. Håll pekaren över ett verktyg så visas namnet efter en liten stund.
• Inställningar för enskilda verktyg visas längs botten av skärmen.
• Photoshop Elements tre olika redigeringslägen växlar du mellan längst upp i mitten av skärmen.
• Lagerlistan visar du genom att klicka på Lager längst ner till höger.
• Inställningarna för varje lager, till exempel blandningsläge, opacitet och skapa lagermask hittar du längst upp i lagerlistan.
• Inställningar för justeringslager (som vi återkommer till) visas i små fönster du kan öppna och stänga genom att dubbelklicka på ikonen i lagerlistan.
• De flesta andra verktyg och funktioner ligger i någon av menyerna.

 

En annan viktig sak att lära sig för att snabba upp jobbet är kortkommandon. Photoshop Elements har kortkommandon för de flesta funktioner och inställningar, ofta i form av bara en bokstav. Tryck till exempel på c-tangenten för att byta till beskärningsverktyget. I resten av skolan skriver vi ut viktiga kortkommandon inom parentes, så här: (kortkommando: c).

 

Rotera och räta upp

Ibland har kameran inteuppfattat vilket håll som var uppåt när du tog ett foto, och då är det absolut första du behöver göra att rotera fotot 90 eller 180 grader så det blir rättvänd.

 

Ett försåtligare problem är bilder där horisonten har hamnat lite på sniskan. Ibland kan det fungera och till exempel öka känslan av rörelse i en bild, men oftast är det bättre med en slät horisont. Photoshop Elements har flera verktyg som kan räta upp en bild, men den enklaste hittar du i Guidad-läget och den kallas Rotera och räta upp.

 

Här drar du en linje utefter något som antingen ska vara lodrätt eller vågrätt, så rätar programmet upp bilder därefter. Om du kryssar i Fyll kanter automatiskt försöker Photoshop Elements använda smart fyllnad för att fylla ut hörnen. Beroende på innehållet kan den göra det riktigt bra, men blir det knasigt kan du istället beskära bilden för att bli av med de tomma hörnen.

 

Beskär och välj bildförhållande

Även om du inte har rätat upp horisonten och måste beskära bilden är det ofta bra att titta på vilket format som passar bäst för ditt motiv. Kameror tar nästan alltid bilder i formaten 3:2 eller 4:3, men många bilder kan se bättre ut med andra bildförhållanden. Kvadrater fungerar ibland väldigt bra, men ännu mer långsmalt som 2:1 kan göra en del bilder bättre. Här finns mycket utrymme att experimentera, speciellt om din kamera har hög upplösning.

 

Beskärningsverktyget hittar du i avdelningen Ändra i verktygslådan (kortkommando: c).

 

Ta bort röda ögon

Ett välbekant fenomen som uppstår när du använder kamerans inbyggda blixt i mörka rum är röda ögon – och förmodligen vill du bli av med dessa. Som tur är har Photoshop Elements ett speciellt ögonverktyg som fixar det snabbt. Det ligger i gruppen Förbättra i verktygslådan (ser ut som ett öga, kortkommando: y). Oftast räcker det med att klicka på varje rött öga så fixar programmet resten.

 

Exponering, färger och vitbalans

 

Exponering

I Photoshop Elements finns flera sätt att påverka exponeringen. I Förbättra -> Justera ljussättning hittar du verktygen som fixar detta. Men ett bättre alternativ är i de flesta fall att använda justeringslager istället för att göra ändringar direkt i bilden. På så vis kan du justera inställningarna för effekten i efterhand.

Det kanske enklaste verktyget som ändå ger ganska mycket kontroll är Intensitet/Kontrast som du hittar i Lager -> Nytt justeringslager. Det lägger till ett lager som du ser genom att klicka på Lager längst ner till höger. Det öppnar också inställningarna för effekten. Intensitet innebär hur ljus bilden är, och kontrast hur stor skillnad det är mellan ljust och mörkt. Med låg kontrast blir bilden platt och grådaskig. Med för hög konstrast blir allt skarpt och du riskerar urblåsta högdagrar.

Om ditt foto har väldigt hög kontrast, till exempel mellan en ljus himmel i bakgrunden och ett relativt mörkt motiv i förgrunden kan du använda en lagermask på ditt justeringslager för att maska bort delar av bilden du inte vill påverka. Vi kommer till det senare i guiden.

 

Färger och vitbalans

Få saker kan förstöra ett fint porträtt så mycket som en grönaktig hud. Vitbalans och ton är extremt viktiga för känslan i en bild. Har du människor med i bilden är det nästan alltid nödvändigt att försöka få till en korrekt vitbalans och tonskiftning så att hudtonerna ser riktiga ut. Utan människor har du mer frihet att justera färgerna för estetisk effekt. Överdriv de gul-orange-röda löven i en höstbild eller förvandla ett varmt upplyst rum till ett kliniskt kallt sådant.

Photoshop Elements har en praktisk funktion för att fixa just hudtoner som du hittar genom att byta till Guidad-läget, och sedan på Korrigera hudton. För att ändra vitbalansen manuellt byter du till Snabb-läget, klickar på Balans och justerar med reglaget.

 

Testa Camera Raw

Om du fotar i råformat måste du importera dina bilder till Photoshop Elements med Adobe Camera Raw, en modul där du kan justera exponering, skuggor och högdagrar, skärpa, vitbalans och många andra aspekter av bilden redan innan du börjar hålla på med lager och olika verktyg.

Namnet till trots kan du även öppna jpeg-filer i Camera Raw. Välj Arkiv -> Öppna i Camera Raw och välj ditt .jpg-foto. Om det du vill göra finns i Camera Raw-gränssnittet är det ofta enklare att göra justeringar här. Testa att trycka på Auto ovanför Exponering-reglaget. Om det blir hyfsat bra utgår du från dessa värden och provar dig fram härifrån. Camera Raw fungerar inte lika bra är i bilder där du behöver använda lagermasker för att göra olika justeringar i olika delar av bilden.

 

Lager och batch-redigering

 

Fixa flera foton åt gången

Om du har en hel serie foton du vill fixa kan du använda Photoshop Elements för att göra det i ett svep. Vanliga Photoshop har mycket kraftfulla verktyg för sådan här redigering, medan Elements är mer elementära.

För att använda funktionen väljer du Arkiv -> Bearbeta flera filer. I dialogrutan som dyker upp väljer du en källa för bilderna du vill korrigera, till exempel en mapp. Sedan fyller du i vad du vill göra med dem. Det finns inte så många alternativ, och för bildkorrigering handlar det om automatiska nivåer, kontrast, färg och skärpa. Du kan även lägga till vattenstämplar, ändra storlek och byta namn.

 

Med vanliga Photoshop kan du programmera makron som gör nästan vad som helst i programmet, och sedan köra dessa på tusentals bilder åt gången.

 

Jobba med lager och blandningslägen

En central del av arbetet i Expert-läget i Photoshop Elements är lager. Enkelt förklarat är lager ett sätt att jobba med olika delar av bilden separat, så att du kan göra ändringar av en sak utan att påverka andra. Men lager är mycket mer än så.

Justeringslager är en speciell typ av lager som inte innehåller pixlar utan fungerar som ett filter för underliggande lager. Varje justeringslager utför en funktion, som att ändra intensitet/kontrast, och dess inställningar kan justeras i efterhand.

 

Ibland är det dock enklare att jobba med vanliga lager, speciellt om du bemästrar något som kallas blandningslägen. Det är en inställning för ett lager som talar om för programmet hur den ska tolka pixlarna i lagret. Du hittar inställningen längst upp i listan över lager, och Normal är som namnet antyder standard. Ett enkelt exempel på kraften i blandningslägen:

1. Högerklicka på Bakgrundslager i listan och välj Duplicera lager.
2. Ändra blandningsläge från Normal till Mjukt ljus för kopian.

Ser du hur bilden blev mer intensiv och kontrastrik? Om du inte tycker att funktioner som Nivåer passar ditt sätt att tänka kanske det här fungerar bättre. Prova gärna att byta till olika blandningslägen för att se vilken effekt de har på bilden. Genom att ändra Opacitet på lagret (en inställning du hittar till höger ovanför lagerlistan, intill inställningen för blandningsläge) kan du påverka hur stark effekten ska vara. 

 

Bemästra lagermasker

En väldigt vanlig sak när du redigerar bilder är att du hittar ett verktyg eller filter som kan ändra bilden precis som du vill ha den – i halva bilden. Den andra halvan skulle du helst lämna orörd. Det här fixar du med hjälp av lagermasker, som talar om för programmet vilka delar av lagret som ska synas och vilka som ska maskas bort.

För att lägga till en lagermask på ett lager markerar du lagret i listan och klickar på ikonen för lagermask i raden med små ikoner ovanför. Den ser ut som en vit cirkel i en blå rektangel.

Du använder den sedan genom att måla eller på annat sätt fylla delar av den med svart. I lagermasken betyder vitt de delar som ska synas och svart de som ska maskas bort. För att enklare se masken medan du jobbar har programmet en smart funktion som visar de maskade delarna i rött.

 

Håll nere shift-alt och klicka på själva masken i lagerlistan för att aktivera den. Har du ett fullstort tangentbord kan du också använda ett kortkommando: *-knappen bland siffertangenterna.

 

Jobba med filter, skärpa och oskärpa

 

Filter – ”instagramma” dina bilder

Med mobilkameran lägger du enkelt på olika filter redan när du fotar. System- och kompaktkameror kan ibland ha filter också, men om du vill ha friheten att välja hur du vill ha bilderna i efterhand är det bättre att ta så neutrala bilder som möjligt och lägga på filtren i efterhand.

 

Photoshop Elements har flera sätt lägga på den här sortens effekter. I Guidad-läget hittar du några av de vanligaste och får hjälp av programmet att göra relevanta inställningar.

Längst upp på skärmen hittar du Guidad-lägets olika underavdelningar. Under Färg hittar du filtren Lomo-kameraeffekt och Mättad film. Det första är en typisk effekt på Instagram, medan det senare liknar foton tagna med Fuji Velvia-film – extra mättnad men fortfarande ganska naturtroget.

 

Under Svartvitt finns flera olika filter. Förutom att göra hela bilden svartvit kan du framhäva motivet genom att bevara färgerna bara där med Svartvit markering, ljusa upp hela bilden med Högdager eller göra bilden mer dramatisk med Lågdager.

Under Roliga redigeringar finns många funktioner. Filter du hittar här är Gammaldags foto, Konstnärligt och Delskiss.

 

Under Specialredigeringar finns Orton-effekt och Vattenfärgseffekt.

 

För att använda något av filtren klickar du helt enkelt på det för att öppna inställningarna för just det filtret. De dyker oftast upp i högerkolumnen bredvid fotot. När du har gjort inställningarna trycker du på Nästa nere till höger och väljer om du vill spara eller fortsätta redigera i Snabb– eller Expert-läget.
 

 

Jobba med skärpa och oskärpa

Ofta försöker vi få foton så skarpa som möjligt men ibland kan oskärpa vara till gagn för bilden.

 

Photoshop Elements har flera guidade redigeringsfunktioner som lägger på illusionen av rörelse med hjälp av oskärpa. Du hittar tre av dem under Roliga redigeringar i Guidad-läget.

Hastighetseffekt kan få ett springande barn, en fotboll eller något annat som har ”fryst fast” i bilden att se ut att flyga fram.

 

Fartpanorering efterliknar effekten av att snabbt panorera medan du följer något som är i rörelse, så att motivet är skarpt men bakgrunden suddig.

 

Zoomexplosionseffekt liknar den märkliga effekt som uppstår om du ändrar zoom under en pågående exponering. Med en systemkamera kan du snabbt vrida på ett zoomobjektiv och ta en bild under tiden för att få den här effekten, men med Photoshop Elements kan du efterlikna den även i bilder tagna med extremt kort slutartid.

 

Under Specialredigeringar hittar du även effekten Skärpedjup som efterliknar objektiv med kort skärpedjup. De här filtren kräver rejäl processorkraft och på en stor bild kan det ta en lång stund att beräkna effekten.

 

För att öka skärpan i en bild kan du använda Gör skarpare som du hittar under Grundläggande i Guidad-läget.

 

Retuschering och byte av bakgrund

 

Ta bort störande objekt

Något som kan vara väldigt irriterande är när du har tagit ett foto du gillar på alla sätt – om det bara inte var för den där irriterande detaljen: En person som ovetandes fotobombade bilden med sitt huvud på andra sidan en häck, något du glömt framme, eller bara något som visar sig störa, som en knallröd boll i ett hörn, och som drar uppmärksamheten till sig.

 

Det här gör du med verktygen Lagningspensel (kortkommando: j) och Klonstämpel (kortkommando: s) i Expert-läget. De ligger båda i avdelningen Förbättra i verktygslådan.

För att snabbt måla bort objekt är lagringspenseln oftast bäst, då försöker programmet fylla i området utifrån vad som finns runtom. Välj en passande storlek på penseln och måla över det du vill ta bort. Försök hålla dig så nära kanten på objektet som möjligt utan att missa någon bit.

 

För att släta ut och fixa till bilden när du har tagit bort något och programmet inte riktigt har fått till det är klonstämpeln bra. När du jobbar med den kopierar du en bit av bilden genom att hålla nere alt och klicka någonstans, och klistrar in den på en annan plats genom att helt enkelt klicka där. Genom att ändra storlek, opacitet och form på penseln (oftast ska du använda en mjuk pensel, vilket också är standardinställningen) kan du långsamt jobba dig fram till en bild som ser naturlig ut. Beroende på hur komplicerad den saknade delen av bilden är kan det vara allt från en enkelt till extremt svårt.
 

Flytta objekt

Närliggande till att ta bort störande element är att flytta objekt som gärna får vara kvar men skulle passa bättre någon annanstans i bilden.

 

Photoshop Elements har något som kallas Verktyg för innehållsmedveten flyttning (kortkommando: q). Det ligger i avdelningen Ändra längst ner i verktygslådan i Expert-läget.

 

För att använda det behöver du först markera objektet du vill flytta. Det kan du göra med exempelvis Snabbmarkering (kortkommando: a) eller Lasso (kortkommando: l). Med snabbmarkering klickar du en gång för att automatiskt välja ett område och kan sedan lägga till mer till området genom att shift-klicka, eller ta bort delar som programmet har råkat markera genom att alt-klicka.

Välj sedan Verktyg för innehållsmedveten flyttning och dra din markering dit du vill ha den. Du kan sedan ändra skala och lite annat för att till exempel anpassa objektet till en ny placering närmare eller längre från kameran.

 

Tryck sedan retur och vänta tills programmet är klart. Om det går bra har du flyttat objektet. Photoshop Elements är dock inte magiskt och ibland blir resultaten helt enkelt inte tillräckligt bra för att använda. Då kan du testa att kopiera din markering och klistra in den där du vill ha den istället, och sedan fixa till bilden med lagningspensel eller klonstämpel.

Byt bakgrund

Har du ett snyggt porträtt på någon framför en tråkig betongvägg som du hellre skylle placera ute i skogen eller på stranden? Photoshop Elements kan hjälpa dig byta bakgrund i dina bilder.

 

Under Specialredigeringar i Guidad-läget hittar du funktionen Ersätt bakgrund. Klicka på den. Nu öppnas verktygets olika delar i högerspalten, sorterade i den ordning du ska använda dem. Det första steget är att markera motivet med något eller några av markeringsverktygen. Automatiskt innebär att du ritar upp en rektangel runt motivet och låter programmet försöka räkna ut vad du är ute efter (till exempel en människa). Det fungerar ibland, men ofta behöver du finjustera med något av de andra verktygen.

 

Nästa steg är att lägga till den nya bakgrunden, antingen genom att importera ett annat foto eller välja något av de förinställda alternativen.

Därefter flyttar och ändrar du storlek på motivet så att det passar in i den nya bakgrunden. Hugg helt enkelt tag i motivet och flytta det. Flytta det lagom långt så ser du hörnen med de vanliga fyrkanterna du kan dra i för att ändra storlek.

 

Med hjälp av penseln Förfina kant finjusterar du maskningen i efterhand. Genom att ändra storlek och opacitet kan du till exempel få fram hårstrån och annat.

 

Till sist kan du testa att klicka på Automatisk matchning av färgton, som försöker passa in motivet i den nya bakgrundens ljussättning.

 

Text, ramar och illustrationer

 

Så lägger du till text i bilden

För det första kan du i Elements expert-läge lägga till text i bilden med Text-verktyget (som ligger i avdelningen Rita i verktygslådan, kortkommando: t). Standard är vågrät text, men du kan även välja lodrät text, textmask och text i form (till exempel längs insidan av ett hjärta). De olika varianterna hittar du till vänster bland verktygsinställningarna i skärmens nederdel.

För vanlig text klickar du där du vill placera texten och börjar skriva. Du kan sedan markera texten och ändra inställningar för typsnitt, storlek och annat. När du är klar klickar du på den gröna bocken, byter verktyg eller klickar i lagerlistan.

 

Använder du Verktyg för text i form väljer du en av formerna, ritar upp den i rätt storlek och klickar sedan på linjen du har ritat fram (pekaren kommer byta till en textmarkör och en krökt linje). Använd extra mellanslag för att slippa dolda bokstäver i hörn och liknande.

Vill du ha hjälp på vägen hittar du istället föra funktioner i Guidad-läget, under Roliga redigeringar. Skapa bild med inbäddad bildtext gör en meme, Text med olika foton skapar en text där bokstävarna är tagna från olika foton, och Fototext gör text av en bild.

 

Under Specialredigeringar finns även funktionen Text- och ramövertäckning som kombinerar text och en stilren ram.
 

 

Så använder du ramar och illustrationer

Nu för tiden skriver vi inte ut lika många foton. – istället delar vi dem desto flitigare i sociala medier. Det betyder dock inte att ramar har gått ur tiden, de har bara flyttat in i själva bilden. Det är inte alltid en ram gör så mycket till, men för en del bilder bidrar det till det där lilla extra.

 

Photoshop Elements har några sätt att jobba med ramar. Det enklaste är att använda Expert-lägets grafikfunktion. Klicka på Grafik längst ner till höger (ett plustecken). Längst upp till höger byter du sedan Bakgrunder till Bildrutor. Då öppnas en lång lista med olika ramar du kan välja. Om du har testat en och inte gillar den behlver du ångra innan du provar nästa.

Byt till Lager med knappen nere till höger så ser du hur bilden har lagts in i en grupp med ramen, och du kan fortsätta redigera på andra sätt om du vill.

 

Om du istället för Bildrutor väljer Grafik i menyn längst upp får du upp en lista över illustrationer du kan klistra in i bilden för att skapa ett kollage. 

 

Kombinera bilder och skapa kollage

 

Gör ett kollage av flera bilder

Du hittar funktionen Fotokollage i menyn Skapa längst upp till höger i programmet. Innan du kan använda den måste du öppna och markera de bilder du vill ska ingå i kollaget. Du kan använda upp till åtta bilder med den här funktionen. Markerar du fler än så tar programmet de åtta första.

När du har valt Fotokollage kommer datorn tugga ett tag för att beräkna hur bilderna kan placeras ut. När det är klart hittar du olika layouter du kan välja mellan i panelen till höger. Dra en av dessa och släpp på kollaget för att ändra layout. Varje layoutändring kan ta en stund (hur lång tid beror på hur snabb dator du har och hur högupplösta bilderna är). Som du kan se har Adobe till och med tänkt på att Facebook har en speciell layout som precis passar Facebooks omslagsbild.

 

Om du klickar på Grafik längst nere till höger hittar du grafik du kan lägga till, till exempel olika bakgrundsbilder för de kollage som har det.

Vill du har fler än åtta bilder eller inte gillar de förinställda layouterna har du två alternativ:

1. Du kan bygga ett helt på egen hand genom att skapa ett nytt tomt dokument och klistra in bild efter bild och ändra storlek och placering på dem med verktyget Omforma fritt (kortkommando: ctrl-t).
2. Utgå från ett av kollagen i programmet men klicka på knappen Avancerat läge uppe till vänster. Då visas de vanliga verktygen och du kan klicka på Lager nere till höger för att manuellt gå in och ändra varje detalj i kollaget. Du kan också klistra in ytterligare bilder och placera som du vill tillsammans de du redan har.

 

Kombinera flera bilder med flytande övergångar

Är du trött på både det inbyggda kollageverktyget kan du satsa på att slå ihop flera bilder till en på ett mer vågat sätt med mjuka övergångar utefter naturliga linjer i bilderna.

 

Det här är inget du lär dig göra snyggt i en handvändning, utan något du kommer behöva öva på, både tekniken och att se vad som kan passa ihop. Men den grundläggande tekniken är ganska enkel och det kan vara väldigt roligt att experimentera.

 

Börja att att öppna de bilder du vill slå ihop så de ligger i Fotobehållaren (längst ner till vänster). Välj Arkiv -> Ny -> Tom fil och skapa ett dokument i den storlek du vill ha, till exempel för utskrift.

 

Dra en av bilderna från Fotobehållaren och släpp på din tomma duk. Använd sedan Omforma fritt (ctrl-t) för att flytta den/ändra storlek så den ligger bra. Gör samma sak med nästa bild. Du kan också lägga en tredje bild i mitten under de andra så att du kan tona ut från bild till bild med gradvisa övergångar.

Se till att bilden i mitten ligger längst ned i lagerlistan. Välj sedan den översta bilden och lägg till en lagermask (en fyrkant med en cirkel i bland de små ikonerna ovanför lagerlistan).

 

Se till att lagermasken är markerad. Välj sedan verktyget Övertoning (kortkommando: ctrl+g), en fyrkant som går från svart till vitt i avdelningen Rita i verktygslådan. Se till att vitt är förgrundsfärg och svart bakgrundsfärg (den övre respektive undre färgboxen längst ner i verktygslådan).

 

Måla en övertoning som börjar någonstans där du vill att den undre bilden ska börja övergå i den övre, och sluta där du vill att den övre helt ska ta över. Håll strecket någorlunda vågrätt. Du kan testa så många gånger du vill tills det ser hyfsat bra ut.

 

När du har en grundläggande övergång mellan bilderna finputsar du genom att måla med Pensel-verktyget (kortkommando: b). Välj en mjuk pensel och sänk opaciteten så att du inte skapar för starka skarvar. Det kan räcka med 10–20 procent opacitet. Måla sedan bort eller fram delar av den undre bilden genom att växla mellan vitt och svart som förgrundsfärg. Om du vill börja om kan du använda övertoning-verktyget igen.

Du kan upprepa den här proceduren flera gånger för att lägga till fler bilder. Som du kommer märka när du testar dig fram blir det ofta bättre om bilderna inte är för olika i exponering (för mycket kontrast) och om du kan hitta naturliga linjer som fortsätter från en bild till nästa. En grusväg som övergår i en asfaltväg, en bergskam som blir en sanddyn, eller kanske en vattenpöl som blir en sjö.

 

En bra tumregel att ha är om du kisar ska det bli svårt att se var en bild slutar och nästa börjar.

 

Skapa panoramabilder med övertoning

Din mobil är förmodligen riktigt duktig på att ta panoramabilder som det är, men vill du ha mer kontroll över processen finns ett smidigt verktyg i Phoshop Elements.

 

Börja med att öppna de bilder du vill slå ihop och markera dem i Fotobehållaren. Se också till att de ligger placerade i rätt ordning så hjälper du programmet hitta rätt snabbare.

Välj Guidad-läget och sedan Photomerge-fliken där du hittar Photomerge Panorama-funktionen. Klicka på den och sedan på Skapa panorama längst ned till höger. Det finns också ett par inställningar du kan göra, som du hittar i panelen till höger, men bäst är att testa först med grundinställningarna. Klicka där det står Automatiskt panorama för att byta till ett annat sätt att slå ihop bilderna, men även här är automatiskt oftast bäst om du inte är säker på att du behöver något annat.

 

Programmet kommer nu skapa ett nytt dokument och automatiskt placera in bilderna som ska slås ihop, flytta dem så att de överlappar korrekt och med rätt vinkel, och till sist klippa bort eller automatiskt fylla ut de bitar som lämnats tomma.

När den är klar kommer de bitar som Photoshop Elements har fyllt i automatiskt med innehållsmedveten fyllning vara markerade. Ser det konstigt ut någonstans kan du istället välja att beskära bilden ytterligare.

 

Gör bättre gruppfoton genom att kombinera flera exponeringar

Gruppfoton med fler än ett par personer brukar alltid sluta med att minst en person har ögonen slutna, gapar eller gör något annat knasigt. Det kanske enklaste sättet att göra något åt det är att ta flera bilder i tät följd och slå ihop flera bilder om du inte hittar en enda perfek.

Photoshop Elements har en inbyggd funktion för att fixa det här. Öppna de foton du vill kombinera. Gå till Photomerge-fliken i Guidad-läget och välj Photomerge Group Shot. Programmet öppnar den första bilden och du kan dra den andra till tomrummet till höger.

 

Sedan ritar du helt enkelt runt den bit av första bilden du vill föra över till den andra. Resultatet syns direkt och du kan använda suddgummit och pennan från panelen till höger för att göra justeringar.

När du är klar klickar du på Nästa och sedan Klar. Du kan därefter behöva beskära bilden om de två fotona inte riktigt överlappade exakt.

 

Fejka kort skärpedjup för bättre porträttbild

Något av det bästa med en systemkamera och ljusstarka objektiv är möjligheten att isolera motivet med hjälp av kort skärpedjup. Många mobiler kan i dag härma den effekten, men du kan också ta hjälp av Photoshop Elements.

Välj Specialredigeringar i Guidad-läget och klicka på Skärpedjup. Verktygen öppnas och du får välja mellan Enkel och Egen. Välj Egen och klicka sedan på Snabbmarkeringsverktyg. Markera motivet genom att måla fram det. Använd alt-klick för att ta bort områden som inte ska vara med. Klicka sedan på Lägg till oskärpa och dra i reglaget under för att ställa in effekten. När du är nöjd klickar du på Nästa och sedan Klar.

 

Frilägg som proffsen

 

Så frilägger du som ett proffs

Ett problem med friläggning är att det ofta är som svårast just när du behöver det. En person framför en helt grön vägg är busenkelt (du har säkert sett hur filminspelningar använder det), men att klippa ut en person som står framför ett buskage är betydligt knepigare.: Bli inte besviken om du ibland får ge upp, en del bilder är helt enkelt för svåra.

 

I grund och botten handlar friläggning om att markera de bitar du vill behålla, så att du kan ta bort allt annat. Photoshop Elements har flera verktyg som hjälper dig. I det här exemplet utgår vi från människor, eftersom det nog är vanligast, lite knepigt och måste bli bra.

Börja med att göra en grov markering kring det du vill frilägga. Photoshop Elements 2018 och 2019 har ett verktyg kallat Automatisk markering (kortkommando: a), det är en av flera smarta markeringsverktyg du kan välja bland i den nedre högra av verktygen i avdelningen Markera i verktygslådan. Med det ritar du upp en rektangel runt personen och låter programmet försöka hitta rätt.

Om det blir dåligt kan du istället prova en av de andra markeringsverktygen, förslagsvis Snabbmarkering (du väljer mellan olika smarta markeringsverktyg i verktygsinställningarna nedanför bilden). Klicka och dra över det du vill ska ingå så målar programmet fram en smart markering allt eftersom.

 

Vill du ta bort något programmet felaktigt har tagit med, till exempel utrymmet mellan benen på en person, håller du nere alt och klickar på området. Du kan lägga till fler bitar genom att måla mer (till skillnad från Trollspöt behöver du inte hålla nere shift för att lägga till).

 

För hår är det bäst att börja med att bara markera de bitar som inte alls har någon bakgrund som lyser igenom. Lämna alla lösa hår utanför markeringen tills vidare.

När du har en hyfsat träffsäker markering runt personen är det dags att Förfina kanter. Det hittar du på flera ställen, enklast är en knapp nere i verktygsinställningarna (men också i menyn Markera -> Förfina kant).

 

Börja med att byta visningsläge, inställningen längst upp. Du kan till exempel testa På svart. Ett knep här kan vara att lägga till den nya bakgrund du vill placera bakom personen på ett lager under bilden. Då kan du välja visningsläget På lager så du direkt ser hur det kommer se ut när du är klar.

 

Börja med att öka radien för kantupptäckt, det översta reglaget i dialogrutan. Kryssa också i Smart radie. Testa med till exempel 50 pixlar, så skapar du en marginal åt båda hållen för att upptäcka kanter, medan Smart radie automatiskt anpassar bredden där den kan.

Kryssa i Visa radie längst upp i dialogrutan, sedan finputsar du det område där programmet ska hitta kanter, till exempel lösa hårstrån, en fluffig tröja eller skosnören. Det gör du med Förbättra radie-verktyget (kortkommando: e) som ligger i vänsterkanten av dialogrutan. Du ändrar storlek på penseln i verktygsinställningarna längst ner.

 

Måla så du ser alla delar där bakgrunden och personen möts. För hår kan du behöva ganska mycket, för skarpare linjer som längs ett par byxor kan du istället måla bort genom att hålla nere alt och måla.

 

Ett vanligt problem är att bakgrunden ”läcker” in på personen. Om du kryssar i Sanera färger tar programmet bort en del av det. Experimentera med olika värden.

 

När du är klar ser du till att Utdata till är inställt på Nytt lager med lagermask och trycker OK.

För att fortsätta fixa till bilden alt-klickar du på lagermasken i det nya lagret för att visa den i svartvitt. Måla med en svart pensel för att ta bort delar i grått där programmet har lämnat kvar en del av ursprungliga bakgrunden. Du kan också måla med svart på masken i det vanliga läget för att se exakt hur du målar bort den gamla bakgrunden.

 

Fixa stängda ögon och sura miner

 

Fixa porträttet

De flesta vill gärna se så bra ut som möjligt när de fotograferas, så varför inte hjälpa dem en smula på traven?

 

Photoshop Elements har en samling verktyg för just porträttfixar som du hittar i Guidad-läget, kallad Perfekt porträtt.

Börja uppifrån bland verktygen i högerspalten och jobba dig nedåt. Smart oskärpa smetar ut onödigt skarpa rynkor och annat, oskärpepenseln ger ytterligare lite oskärpa där det passar. Förbättra ansikten samlar verktyg som fixar olika delar. Punktlagning kan ta bort finnar och liknande, medan de fyra andra verktygen gör precis vad de heter (till exempel bleker tänder).

 

Gör arga munnar glada

Ibland händer det att ett foto du tagit är väldigt bra, med undantag för att personen på bilden ser så väldigt sur ut. Har du barn har du kanske ett helt bibliotek av bilder med buttra miner.

En sur min går inte alltid att göra så mycket åt, och ibland kan det rent av göra en bild bättre (vem vill att familjealbumet ska se ut som en reklamkatalog?) men Photoshop Elements har faktiskt en funktion för att fixa ansiktsuttryck.

 

Du hittar den i menyn Förbättra -> Justera ansiktsdrag.

När du öppnar den och programmet känner igen ett ansikte möts du av ett gränssnitt där du kan göra en lång rad justeringar av ögon, läppar, näsa och själva ansiktet. För att förvandla en sur min till ett leende (eller något mindre sur min i alla fall), klicka på Läppar längst upp och prova dig fram med reglagen, framför allt Leende.

Tänk på att inte ta i för mycket med någon enskild inställning. Det är bättre att ge upp än att göra att personerna ser onaturliga ut.

 

Öppna ögon som blundar

Värre än sura miner är blundande ögon – det kan verkligen helt förstöra en annars perfekt bild, och har du otur hinner du bara få en exponering innan ögonblicket är över.

 

Som tur är har Photoshop Elements ett smart förbättringsverktyg som automatiskt ersätter stängda ögon med öppna och gör allt jobb som för bara några år sedan kunde ta en professionell retuschör flera timmar.

 

För att använda den behöver du en annan bild på personen vars ögon är stängda, alternativt en person med liknande ögon. Photoshop utgår nämligen från en annan bild och klistrar sedan automatiskt in den i rätt storlek och vinkel, ser till att den har samma ljussättning, och att övergången mellan originalet och de nya ögonen är jämn och naturlig.

 

Det fungerar inte alltid perfekt, beroende på till exempel hur bra exponerad bilden är och hur nära de två bilderna är varandra. Blir det dåligt kan du testa med andra bilder på personen om du har fler.

Börja med att öppna bilden du vill fixa. Du kan vara i Expert-läget. Välj sedan Förbättra -> Öppna stängda ögon och vänta till att gränssnittet för verktyget har öppnat. Innan du har lagt till några egna bilder att hämta ögon från visar programmet några inbyggda exempelbilder (som fungerar jättebra om ditt motiv är en blond, blåögd fotomodell i sina bästa år).

 

Öppna din egen källbild genom att välja Dator under Öppna från. Den kommer nu ersätta programmets exempelbilder. Klicka på bilden för att få programmet att ersätta de stängda ögonen i ditt foto med de öppna ögonen från källbilden.

Dialogrutan har zoomverktyg så du kan se hur det blir, och du kan öppna flera olika källbilder och testa en efter en tills du hittat den som ger bäst resultat.

 

Frekvensseparation

En teknik många retuschörer använder är frekvensseparation. Det används framför allt för att snygga till porträtt. Det går ut på att redigera detaljer och färger/ton som två olika lager. Det gör att du till exempel kan ta bort finnar och göra rynkor mindre tydliga utan att påverka färger och skuggor. Det här är lättare att göra i vanliga Photoshop men fungerar även i Photoshop Elements.

 

Börja med att skapa fyra kopior av bakgrundslagret (högerklicka på lagret och välj Duplicera lager). Dölj bakgrundslagret och dölj alla utom den understa kopian, som du kan döpa till Färger.

Markera Färger-lagret och välj Filter -> Oskärpa -> Gaussisk oskärpa. Välj ett lågt värde, omkring fyra pixlar brukar bli bra. Markera den tredje kopian (lager fyra från botten), gör lagret synligt och gör om oskärpan (kortkommandot ctrl-f upprepar ett filter).

Invertera lagret genom att välja Filter -> Justeringar -> Invertera (kortkommando: ctrl-i). Ställ in lagrets opacitet till 50 procent. Lägg samman lagret med lagret under, genom att välja Lager -> Lägg samman nedåt (kortkommando: ctrl-e). Nu ska du ha fyra lager totalt. Döp det andra lagret som ser helt grått ut i lagerlistan till Textur och ändra blandningsläge från Normal till Linjärt ljus.

 

Du kan se vad frekvensseparation handlar om genom att ömsom dölja Färger och Textur. Textur-lagret är grått och visar bara detaljerna i bilden skarpa kanter som glasögonbågar, rynkor, läppar och annat. Färger-lagret visar färgtoner och ljussättning utan skarpa detaljer.

Nu kan du börja retuschera detaljer och färger var för sig. I Textur-lagret jobbar du med att ta bort finnar och liknande med hjälp av Lagningspensel och Klonstämpel. I Färger-lagret gör du samma sak med till exempel rödflammig hud, djupa skuggor i rynkor och andra ojämnheter.

 

Prova dig fram och öva så ser du snart att tekniken gör det mycket enklare att retuschera hud utan att bli av med detaljer och få personen att se onaturlig ut (”porslinshud” är inte vad de flesta av oss är ute efter).

 

Bilder i RAW-format

 

Så importerar du råformatbilder med Camera Raw

Adobe Camera Raw är en insticksmodul i Photoshop Elements som hanterar importen och ”framkallningen” av bilder i råformat. Så länge du håller programmet uppdaterat till senaste version är sannolikheten hög att det har stöd för din kamera, men alldeles pinfärska nya kameror kan behöva en uppdatering innan de fungerar. Om du försöker öppna en råformatbild och programmet säger ifrån kan det alltså bero på att du inte har uppdaterat.

När du öppnar en råformatbild i programmet öppnas en dialogruta med gränssnittet för Camera Raw. Längst upp till höger ser du ett histogram som visar fördelningen av de olika färgerna och om några färger är urblåsta. Du ser det genom att de små trianglarna längst upp till höger och vänster i histogrammet har en annan färg än svart. Sådana avklippta färger är nästan alltid något du bör undvika, eftersom det innebär förlorade detaljer i bilden.

 

Precis nedanför histogrammet finns tre flikar: Grundläggande, Detaljer och Kalibrering (i Camera Raw i vanliga Photoshop finns flera andra flikar så att du kan göra många fler justeringar). Fliken Grundläggande är öppen vid start och oftast den enda du behöver använda. Under Detaljer ändrar du skärpa och läggre till brusreducering i bilder tagna vid höga iso-värden.

 

Längst upp bland inställningarna hittar du Profil, där Adobe Färg är förvalt. Ett snabbt sätt att prova bilden med annan känsla är att byta till någon av de andra, till exempel Adobe Intensiv eller Adobe Porträtt. Som du ser ändras inte exponeringsinställningarna, men profilen gör ändå att bilden förändras. Väljer du Bläddra får du fram en meny där du kan se ett stort antal andra profiler, som fungerar ungefär som enkla filter. Det är lite som att välja mellan olika filmsorter för analoga kameror.

 

Det finns flera sätt att angripa råimport. Här nöjer vi oss med att visa två skolor eller filosofier. Den första innebär att du försöker göra bilden så färdig som möjligt direkt i Camera Raw. Med den andra gör du tvärt om, och försöker få bilden så platt och därmed formbar som möjligt så att du kan göra mer med den med Photoshop Elements vanliga redigeringsverktyg.

 

Så färdig som möjligt

Här kan du se ett exempel på den tidigare filosofin. Vi har låtit färgerna klippa en aning eftersom helhetsintrycket blir bättre (du kan zooma in och titta runt i bilden för att se hur det kommer bli även i detaljer). För att åstadkomma detta, börja med att klicka på Auto ovanför reglaget för Exponering. Då försöker programmet göra de bästa inställningarna för att göra bilden så snygg som möjligt med mycket kontrast och klara färger utan att det blir extremt.

I vårt exempel har vi valt Adobe Intensiv och nöjt oss med auto-inställningarna. Hudtonerna är fortfarande väldigt realistiska medan bakgrunden och kläderna har fått en överdriven och väldigt stark effekt. Speciellt det blå hängslet mot den senapsgula tröjan sticker ut och fångar betraktarens uppmärksamhet.

 

Som du ser i histogrammet har några av de mörkaste bitarna klippts av, medan de ljusa partierna ligger inom bildens dynamiska omfång. De svarta bitarna är förmodligen i telefonen och det är inte värt att minska kontrasten i resten av bilden för att rädda dem.

 

Så formbar som möjligt

Den andra filosofin handlar om att bilden ska vara enkel att bearbeta. Det här är metoden du ska använda om du vill kunna retuschera och leka med bilden, till exempel för att maska ut en person och använda i en annan bild där du måste anpassa exponering och färger så den passar in.

 

Börja med att byta färgdjup från 8 till 16 bitar per kanal, det gör du längst ner i mitten under bilder. Med fler bitar per kanal har Photoshop Elements mer data att jobba med under redigering, vilket gör att kraftig redigering inte leder till ”ärrbildning” i bilden. Med 8-bitarsfärg kan varje pixel ha 256 olika nivåer av varje grundfärg; med 16-bitarsfärg blir det 65 536 nivåer. Förändringar blir alltså i 1/65536 steg (0,0015 procent) jämfört med 1/256 (0,4 procent).

Vad du sedan ska försöka åstadkomma är en bild där alla färgkanaler ligger mer mot mitten av histogrammet och inga färger är avklippta. Exakt vad du behöver göra kommer variera från bild till bild. I en något underexponerad bild måste du höja Exponering och förmodligen Skuggor och Svärta.

 

I ljusa bilder kan du behöva sänka Högdagrar ganska mycket och även Exponering en del, speciellt bilder tagna utomhus i solljus. I nästan alla bilder behöver du sänka Kontrast. Om bilden har väldigt mättade färger kan du behöva sänka Mättnad en aning.

 

Lyster påminner om kontrast, så du kan experimentera med båda. Klarhet har mer med skärpa att göra, och du kan prova dig fram även om vi inte rekommenderar för stora justeringar här.

 

Photoshop Elements har tyvärr vissa begränsningar i vad du kan göra med 16-bitarsbilder. Du kan till exempel inte använda justeringslager. Det gör att du kommer behöva göra stora ändringar som Nivåer och sedan konvertera till 8-bitarsfärg (det gör du i Bild -> Läge -> 8 bitar/kanal) för att bygga färdigt bilder. Har du vanliga Photoshop kan du göra all redigering i 16-bitarsläge.

 

Därför ska du fota i råformat

Råformat är inte ett specifikt bildformat, utan vad vi kallar filer som lagrar all information som samlades in från kamerans bildsensor när du tog ett foto. Den informationen måste behandlas för att producera en bild. När din kamera är inställd på att spara bilder i jpeg-format är det kamerans processor som utför den behandlingen och slänger bort råinformationen. När kameran är inställd att spara i råformat kan du behandla den i valfritt program, till exempel Photoshop Elements Camera Raw-modul.

 

Råformat har flera fördelar jämfört med jpeg. Råinformationen har ofta större dynamiskt omfång, det vill säga större skillnad mellan de ljusaste och mörkaste delarna, och nästan alltid större färgdjup (fler möjliga färger). Det gör att du kan göra större ändringar i exponering i efterhand. Eftersom jpeg är ett så kallat destruktivt format kan även enklare redigering lämna synbara ”ärr” i en bild.

 

Du kan också välja ett helt annan utseende på bilden, genom att göra andra inställningar i Camera Raw än första gången. Det fungerar alltså lite som gammal negativfilm, med Camera Raw som en modern version av mörkrummet.

 

Ordlista

Bildförhållande – längden på bilden delat med höjden, visar hur avlång eller kvadratisk bilden är.

 

Blandningsläge – en inställning för ett lager som bestämmer hur det lagret ska interagera med underliggande lager.

 

Exponering – hur ljus och kontrastrik bilden är.

 

Filter – en förprogrammerad uppsättning förändringar som ger en viss effekt på en bild, till exempel ”se ut som gammal film”.  

 

Form – i Photoshop Elements betyder form ett vektorgrafiskt objekt, det vill säga inte pixlar i bilden utan en matematisk beskrivning av just den formen.  

 

Frekvensseparation – att skilja på redigering av detaljer (högfrekvens) och färger/ljus (lågfrekvens).  

 

Frilägga – ta bort bakgrunden kring ett motiv så att du kan placera det i en annan bild.

 

Färgdjup – hur många bitar som används för att spara information om färgerna på en pixel. 8 bitar = 256 nivåer, 16 bitar = 65 536 nivåer.  

 

Innehållsmedveten fyllning – teknik som automatiskt fyller delar av bilden genom att ta information från kringliggande områden.  

 

Justeringslager – en typ av lager som fungerar som filter på lagren under.Stillbildskameror använder ofta 3:2 och 4:3 medan tv-apparater nästan alltid är 16:9 och biografer 2,39:1.

 

Lagermask – en funktion för att välja vilka delar av ett lager som ska vara synliga.

 

Nivåer – en avancerad funktion för att ändra kontrast och kontrastförhållande i bilder.

 

Opacitet – hur ogenomskinligt något är, finns ofta som inställning för penslar och andra verktyg, men också hela lager.  

 

Retusch – att göra ändringar i bilder för att försköna dem, till exempel släta ut ojämn hud och ta bort störande element.  

 

Råformat – bilder lagrade med all information som kommer från kamerans sensor. Varje kamera har ett unikt råformat för sin sensor. Elements öppnar dessa med en importfunktion kallad Camera Raw där du kan justera exponering, vitbalans och mycket annat. Bevarar mer information om bilden än jpeg och gör därför att du kan göra större förändringar i efterhand. 

 

Skärpedjup – hur mycket av ett foto som är i fokus framför och bakom den mest fokuserade punkten.  

 

Urblåsta högdagrar – det här att bilden har klippt av information om pixlar som var ljusare än det högsta möjliga värdet, och därmed blivit kritvita. På en aningen överexponerad himmel kan små variationer i molnen försvinna och bara visa helt vitt.    

 

Vitbalans – hur ”varm” eller ”kall” en bild är. Vitpunkt kallas den färgton som det som är vitt i verkligheten har i bilden.  

 

Övertoning – en gradvis övergång från en färg till en annan.